Det har gått tio år sedan Torbjörn Flygt slog igenom med generationsromanen "Underdog" om Johan Krafts uppväxt i arbetarkvarteren Borgmästaregården i Malmö.
Då hyllades den av kritikerna och belönades med Augustpriset. Sedan dess har det varit tyst om Johan Kraft - fram tills nu. I nyligen utkomna "Outsider" har både Malmö och Johan Kraft genomgått en klassresa. Nu får vi följa Johans juridikstudier och "Morsans" väg från strumpfabriken till en karriär på en marknadsavdelning.
Varför valde du att göra en fortsättning på "Underdog"?
- Det bestämde jag mig för innan "Underdog" gavs ut. Jag har alltid gillat romanserier där huvudpersonerna återkommer. Och här kände jag att jag hade tillräckligt starka karaktärer: jag ville få träffa dem igen. Jag visste att de skulle ha mer att berätta.
Varför tog det 10 år?
- För att tillräckligt mycket skulle ha hunnit hända i Johans Krafts liv, och i de andras. Outsider skildrar ju också samhället och dess förändring från sent åttiotal till i dag. Men det är ju också så att Underdog och Outsider är sådana fullständiga satsningar från min sida att jag tömmer mig på allt: språk, bilder, tankar, ilska, eufori. Också jag behöver tid mellan varven för att ladda upp på nytt.
Vad är svårast i skrivprocessen?
- Att välja bort. Att välja. Som läsare ser man bara en mening, ett ord. Men författaren har valt just exakt det ordet, den meningen, bland tiotals, kanske tusentals alternativ. Men samtidigt så är det det mest lustfyllda med jobbet.
Var hämtar du inspiration till dina böcker?
- Inspiration - jag tror inte på det. Det handlar om att sätta sig vid datorn och arbeta. Däremot är jag en iakttagare. Jag lyssnar, ser, läser, vad som händer i min närhet, i samhället.
Hur är det att möta sina läsare som nu vid Bokens dag?
- Det är det absolut roligaste med jobbet, att möta läsare. Belöning efter långt, ensamt arbete.
Vad har du för relation till Gotland?
- Jag är en regelbunden besökare. Kommer vart 46:e år.
Vad tror du om den tryckta bokens framtid?
- Jag bekymrar mig inte särskilt. Vårt behov av att få oss historier berättade, att få lyssna till varandras berättelser och livsöden, är konstant, omättligt. Därför kommer vi alltid att behöva berättelserna, oavsett i vilken form de kommer, som inbunden, pocket, e-bok, hörbok, blindskrift, twitter, banderoll efter flygplan. Eller muntligt, som på Bokens dag.