Vem stöttar konstfackseleven Anna Odell?
Anna Odell stod vid räcket på Liljeholmsbron för att hoppa, men omhändertogs och fick akut psykvård. Därefter avslöjade hon att det var ett iscensatt konstprojekt som hennes lärare på Konstfack stödde.
Tänk Er ett ögonblick att det är psykvården i Gotlands kommun som avgör ett konstverks värde och inte en maktfull konstklick inom kulturförvaltningen. Det är säkert flera medborgare som då skulle föredra psykvårdens omdöme när det gäller konst.
När jag först hörde om Anna Odells konstprojekt var jag beredd att hylla henne. Jag tänkte att här är en ung konstnär som utmanar konstvärldens skenheliga föreställningar om vad som är en konstnärlig produkt.
Kritikerna i media är nu skoningslöst negativa till Anna Odell och Konstfackskolan. Sjukvårdsansvariga uttalar sig och fördömer hur hon och skolan vilselett och lurat psykakutens personal.
Mitt intryck är att Anna Odells handling och konstprojekt var väl genomtänkt av henne själv i alla konsekvenser. Hon har utmanat konstvärlden i grunden, tänkte jag. Eftersom konstvärldens makthavare och kritiker oftast är samma personer - så är hennes iscensättning helt enkelt briljant. Vi är ju flera som menar att konstvärlden är "sinnessjuk" och full av barriärer och tabun. Det är väl storartat att någon utmanar konstens gränser, tänkte jag.
Nu har sex stycken av Anna Odells lärare försökt förklara sitt stöd av hennes projekt i en artikel i Dagens Nyheter. Där läser jag med förvåning att Anna Odells konstprojekt handlar om psykiatrins etik och moral, enligt lärarna. Det handlar således inte om ett projekt som enbart utmanar konstens gränser, som jag trodde.
Anna Odells lärare argumenterar utförligt för att deras undervisning ständigt undersöker etiska, estetiska och politiska frågor. De säger att "konstnärlig kvalitet" inte handlar om att behärska visuella medel och att bara rita och måla. Eleverna uppmuntras att ifrågasätta etablerade synsätt och att skapa förskjutningar och förändringar, förklarar lärarna.
Den konstpedagogiken är egentligen en gammal tradition på Konstfack och bör uppmuntras mer än någonsin såsom konsten utvecklats under senare år. Men, nu säger de sex lärarna i sin artikel att de "delar" sin konstpedagogik med journalistiken. Här gör konstfackslärarna en krumbukt som förbryllar. Aha!, ropar kritkerna av Anna Odells projekt när de hör ordet journalistik.
Det som förbryllar mig, när de sex lärarna jämför sin konstpedagogik med journalistiken, är att de faktiskt tillhör konstens makthierarki. De har alla sex skrivit under sitt stöd för Anna Odell i Dagens Nyheter med "konstnär", plus titlar som "professor" eller "prefekt".
Deras stöd för Anna Odells iscensättning hamnar till slut i det gamla vanliga etikettsresonemanget om "konstnärlig kvalitet". Synd. Och vad menar de med att dela sin konstpedagogik med journalistiken, som de säger?
Nej, lärarnas stöd för Anna Odell låter uppgivet. När jag först hörde om Anna Odells projekt hoppades jag få slippa sådant som konstprofessorers tal om "konstnärlig kvalitet". Vem kan i nutiden säga vad "konstnärlig kvalitet" står för? Det är säkerligen mycket mer än vad Konstfacks professorer tror och påstår.
Så jobbar vi med nyheter