Vemodigt och vackert med Peder af Ugglas
Med titelspåret "Beyond" på nya plattan med samma namn inledde Peder af Ugglas sin konsert på Jazzklubben i torsdags kväll.
Foto:
Och där bakom fanns en trio gotländska musiker som lyckades tillföra Peders låtar både nerv och djup. Micke Carlsson, på klaviaturer där inte minst hamondslingorna kontrasterade mot både Peder af Ugglas gitarrer och piano och är samspelade med Björn Hamrins munspel. Och så det distinkta bluesinspirerade kompet av Örjan Klintberg på bas och Broa Broström bakom trummorna.
Tillsammans skapade de en musikalisk sfär som började i de klassiska bluesmarkerna men som gör långa avstickare till en "svensk" blues fylld av det där vackra och vemodiga som bara Norden erbjuder.
*
Peder af Ugglas varvade sina egna låtar från senaste plattan med den första och några covers för att uppmärksamma en av husgudarna - JJ Cale men också ett nummer av Bob Dylan, "Down Along the Cove", där även den gotländske dragspelaren Patrik Silvereke inträdde i gruppen.
Patrik som medverkat i flera av låtarna på plattorna har en en perfekt distans och det naturliga uttrycket som passar så bra till Peder af Ugglas låtar.
Patrik har också skrivit musik till kvällens utvikning, Gustaf Larssons dikt "Ärvda strängar", som den här kvällen introducerade ytterligare en bejublad gästartist. Linn Klintberg frontade bandet med både självklarhet och känsla i sången - en härlig överraskning för publiken.
*
Det var det vemodigt lugna och eftertänksamma som dominerar på nya plattan som också stack ut på torsdagens jazzklubb på Munkkällaren. Slidegitarr mot munspel som i en svit låtar är inspirerade av Mobergs "Utvandrarna-serie". "Decisions/Exil" börjar smäktande men stegras efterhand som det ofta är med Ugglas låtar.
Björn Hamrin håller en känslig hand över kvällens spelning och broderar musiken med sina munspel. Ibland sjunger han några vokala avsnitt, men det är munspelandet som är hans styrka.
Magnifika avslutningar är det oftast, som i första plattans titelspår "Autumn Shuffle" eller i "Harvest Song" där musiken böljar oerhört vackert, vemodigt och samtidigt suggestivt. Utflykter och improvisationer men där temat återkommer, gång på gång.
Att konserten avslutades med "A Hymn" från förra plattan blev därför helt följdriktigt. Kanske en av de bästa kompositioner Peder af Ugglas någonsin gjort.
Så jobbar vi med nyheter