"Vi älskar den här orkestern!"

Därom lär kanske de lärda tvista. Otvivelaktigt är att konsertens dirigent Jan Åke Hillerud, är en sångare, virtuos och estradör av rang!
Han intar på ett självklart sätt scenen-utan att bli dess givna mittpunkt. Istället formar han sig till något av en självlysande strålkastare, som sveper lika naturligt över publiken som scenens övriga inslag.
Jan Åke Hilleruds livfullhet och osedvanliga berättartalang, gör honom till en ypperlig förvaltare och utvecklare av begreppet proms; orkesterkonserter under friare former, där samspel med en aktiv publiken premieras.

Konserten inleds med Bernsteins "Slava", som spritter som en porlande bäck och direkt stakar ur kursen mot kvällens tema: soliga sommartankar. Det blir en känsla som består.
Hillerud dirigerar, dansar och vänder sig till publiken:
-Härliga, fantastiska, supersensibla, medskapande, hänförande promspublik-välkommen till oss! utbrister han och leder sedan aftonens första "allsång", Tabues "Fritiof och Carmencita".
Därefter gör konsertens sångsolist entré; tenoren Mats Carlsson. I Sverige gjorde han senast Hertigen i Rigoletto på Folkoperan, där han belönades med ett soliststipendium. Hans första nummer är ur just denna Verdis opera, "Questa o quella", följt av "La donna e mobile".
-Kvinnan är flyktig? Ha! Är det något vi män kan lita på, så är det väl kvinnan!? föreslår Hillerud-och drar naturligtvis ner stora applåder från de fullsatta läktarna.

Kammarkören Capella Gotlandica-27 personer, allt som allt-gör entré med en scen ur Verdis La triviata, med virvlande zigenarkjolar och illröda matatorhalsdukar.
Därefter tas publiken in i en helt annan sinnesstämning.
Gotlandsmusikens "Fångarnas kör" ur Verdis Nebukadnessar, känns som att följa ett maskrosfjuns långsamt vindlande färd över en stilla sommaräng.
Den sköna känslan består-och lyfts till nya höjder i Wagners komposition "Elsas procession till katedralen", ur Lohengrin. Det är så vackert och kraftfullt att åtskilligas tårar rinner. När applåderna tonat ut infinner sig en total tystnad.
-Jag tror vi tar en liten paus, konstaterar Hillerud enkelt.
Efter ett par andetag fortsätter han:
-För det är ju så... att vi älskar den här orkestern!

Publiken håller med och applåderna dånar. Nedläggningshotet mot Gotlandsmusiken hänger i luften och är en tydligt röd tråd under kvällen. Namnunderskrifter samlas in i pausen och i Ludvig von Beethovens skepnad framför Hillerud en specialskriven hymn, tillägnad "alla med ansvar".
-Ni som styr och ställer i Sveriges land,
enade vi höjer rösten, skuldra vid skuldra, hand i hand.
Låt musikens gudagnista tända Eder själ i brand.
Låt oss med med musiken alltjämt leva i ett gott land!
Kompositionen belönas med kvällens första stående ovation. Det blir inte den sista.

Att återge allt som hände under den tre timmar långa konserten, med 23 nummer plus paus, skulle resultera i en formidabel avhandling.
Något av det som måste nämnas, är Hilleruds och Carlssons unika "Duett ur Pärlfiskarna" , att Eva Sjöstrand kan räkna upp namnen på alla i blåsorkestern, att Hillerud i Radetzkymarschen dirigerar publik och orkester med samma självklara och mycket underhållande ackuratess, att skratt och allvar avlöser varandra hela kvällen, att Cappella Gotlandica och Gotlandsmusiken omfattar en mycket imponerande bredd - och att Olle Lind, Gotlandsmusikens chef åren 71-88, dyker upp på scenen!
Han får dels dirigera ett stycke, dels slå ett redigt slag för länsmusikens överlevnad.
Olle Lind berättar om hur den överlevt tidigare nedläggningshot. Nu, uppmanar han publiken, är det dags att sluta sig samman och bilda Gotlandsmusikens vänner!
Stående ovation även där. Så klart.

"Vi älskar den här orkestern!"

Först kommer Gotlandsmusikens blåsorkesters 21 män och 2 kvinnor in.Sedan kommer aftonens kunniga konferencier Eva Sjöstrand, som via 1800-talets England och en 1700-talsbiskop, lyckas slå fast att allt i världen har gotländskt ursprung-så även proms!