Viktig historia med dokumentär känsla

MED SAMMA författare som ultrasuccén "Guds stad" är "Tropa de elite" en ny nedstigning i Rio de Janeiros mest helvetiska favelor (kåkstäder).
Det här är områden som poliser bara går in i för att ta emot sina mutor. Alla poliser? Nej, elitgruppen Bope är de som man kallar in när andra ballar ur.
"Tropa de elite" är den typen av film där biografägaren i stället för popcorn borde sälja manligt könshormon i färgglada askar. För det här är en historia som Gunvald Larsson skulle älska, en "Judge Dredd" med verklighetsbakgrund, en hårdkokande machogryta där Bope-poliser dömer skurkar till tortyr eller döden långt före eventuell rättegång.
Visserligen berättar regissören José Padilha en både slagkraftig och viktig story med dokumentär känsla om korruption, fattigdom, våld och vänskap. Och visserligen gör Wagner Moura en Oscarprestation i huvudrollen. Men allt förstörs av den mest enerverande berättarrösten i filmhistorien.
"Tropa de elite" är inte en film, den är en bildsatt monolog där du till slut funderar inte över filmens moraliska konflikter - framför allt hur våldsamt ett samhälle får bekämpa sina våldsmän - utan på hur många sätt man kan säga "Det är tuff skit i favelan".
Och sedan är det någon som dör.