Visby den ledande staden i Norden under medeltiden
Rådsorganisationen i Visby är Nordens i särklass äldsta! Det visar ett tidigare icke uppmärksammat dokument.Dokumentet visar att råden i Visby fanns senast år 1231, skriver Dick Wase i denna artikel.
Kalvskinnshuset, byggt som gemensamt rådhus för det nya, sammanslagna rådet mellan 1317 och 1320.
Foto:
Men ingen reflekterade över att avskriften från Visby faktiskt visar att S:t Mikaels, Drottens och S:t Olofs kyrkor införts i efterhand i originalet. Det vill säga ingen innan undertecknad 1978 konstaterade att så var fallet.
Nu har ett sådant läge uppstått igen, gällandes ett dokument som redan Gustaf Lindström (Anteckningar om Gotlands medeltid) kände till i 1800-talets slut, men som han inte tänkte på vad som stod där.
Sensationellt
Dokumentet, som finns i avskrift i Skoklostersamlingen i Riksarkivet, är skrivet av en mäster Folkwin (eller Willeke) till "de tyska rådmännen och de gotländska rådmännen i Visby såväl som alla köpmän" (Consulibus Theutonicorum et consulibus Gothorum in Wisbu ac universis mercatoribus) och uppmanade dessa att inte understödja dem som hotade de nyomvända liverna.
Det här är sensationellt, eftersom det visar att organisationen med ett tyskt och ett gutniskt råd i Visby var utvecklat redan så tidigt som 1231. Tidigare har det första omnämnandet daterats till 1268, av Hugo Yrwing i "Visby - hansestad på Gotland", men uppmärksammandet av dokumentet från 1231 gör alltså rådsorganisationen minst 38 år äldre.
Dokumentet kastar också ljus över en annan lärd tvist, nämligen den om vad som menas med "alla köpmän" (universi mercatoribus). Länge drev nämligen tyska historiker tesen att det endast handlade om tyska köpmansorganisationer, medan nordiska historiker, med Hugo Yrwing i spetsen, förfäktade att det inkluderade även de gutniska köpmännen.
Spik i kistan
Brevet från mäster Folkwin visar att det inte bara handlade om tyskar, utan att även de gotländska rådmännen i Visby var en viktig del i detta begrepp. Men omnämnandet av just dessa antyder också att de gutniska köpmännen ansågs vara Visbyköpmän - inte "farmansbönder".
Fanns några sådana, vilka är tveksamt, så räknades de in i samma grupp som gästande köpmän från vilken tysk ort som helst. Dokumentet är alltså ytterligare en spik i kistan för myten om den omfattande gotländska farmanshandeln under medeltiden.
Om rådet är annars att säga, att det var både stadens "regering" och stadens domstol. Medlemmarna utsåg sig själva, och medlemmar blev endast de som hade burskap i staden (krävdes egendom och fastighetsbesittning - och naturligtvis fick inga kvinnor, vilka ju måste ha en man som "huvud", vara med).
Kompromiss
Tidigast var där två råd, ett tyskt och ett gotländskt (som i dokumentet 1231) i varsitt rådhus, sannolikt med fyra "fogdar" (borgmästare) vardera och 20 rådmän. Ett tag efter inbördeskriget kändes denna rådsorganisation tungrodd, och man beslutade sig för en sammanslagning.
Eftersom 48 rådsmedlemmar skulle bli alldeles för många - men få ville ställas utanför - blev kompromissen i det nya, gemensamma rådet istället sex borgmästare och 30 rådmän, hälften gotlänningar och hälften tyskar - Nordeuropas i särklass största råd (som sedan kopierades i Magnus Erikssons stadslag).
Sammanslagningen genomfördes sannolikt våren 1320, då det nya gemensamma rådhus som började byggas 1317 (det så kallade "Kalvskinnshuset" på Strandgatan) bör varit färdigt. I oktober 1318 var det nämligen fortfarande två skilda råd, men i augusti 1320 var det ett enda (rådsmedlemmarna utsågs i midfastan).
Än en gång visar sig Visby vara Nordens ledande stad under medeltiden.
Så jobbar vi med nyheter