Visby filmstudio firar 40-årsjubileum
Visby filmstudio firar i år på Roxy 40-årsjubielum.Detta år med filmer, som består av idel män, en och annan italiensk mamma, en matbloggare och en heroinist.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
En Oscars
En Oscars för bästa utländska film fick den japanska Avsked (Takita, 2008). Daigo är en ung cellist med stora planer för framtiden. Men då orkestern upplöses blir han tvungen att återvända till sin hemstad och söka arbete. Han läser en annons om avsked och i hopp om att det handlar om resor söker han jobbet men tidningen har stavat fel och arbetets natur och uppdrag skrämmer honom. Det blir en unik resa genom det där vanliga vi alla kommer att gå igenom.
Från två stillsamma män till en pratglad kvinna, Julie och Julia (Ephron, 2009). Filmen bygger dels på Julia Childs självbiografi "My life in France", dels på Julie Powells bok med samma namn som filmen. Den deppiga förortsfrun Julie bestämmer sig för att laga vartenda recept i Jula Childs klassiska kokbok "Det franska köket" och blogga om det hela. Meryl Streep gör en av sitt livs bästa roller. Julie och Julia handlar ytterst om kärlek, till människor, till mat, till all den glädje som kan rymmas i ett liv.
Stellan Skarsgård är En ganska snäll man (Moland, 2010).När fängelseporten efter tolv år öppnas för dömde mördaren Ulrik stormar han inte ut i friheten. Hela han är lika uppgiven som den malätna hästsvans som dinglar på ryggen. Men utanför murarna väntar de som vill blåsa liv i den glöd de förväntar sig ska finns kvar i Ulrik. Filmen är en udda mix av komedi, drama och tragedi. I filmen, regisserad av Hans Petter Molan, finns en ordkarghet, en misär, en lakonisk humor och en kärlek till samhällets olycksbarn som för tankarna till Aki Kaurismäki, bild- och miljömässigt ibland till Roy Andersson.
Skottsäker väst
Terminens enda svenska film är I skuggan av värmen (Gårdeler 2009). Eva (Malin Crépin) bär skottsäker väst under uniformen när hon kopplar schäfern och går på sitt kvällspass. Hon har koll, verkar omtyckt av väktarkollegorna, beter sig auktoritärt gentemot pundarna på Plattan. Vad ingen vet är att Eva själv injicerar heroin inne på jobb-toan för att klara av tillvaron.
En stark filmdebut av Beata Gårdeler, fritt efter Lotta Thells självbiografiska böcker.
Stor musikfest
1969 blev Elliot Tiber historisk då han blev "pappa" till Woodstock-festivalen. I Taking Woodstock (Lee 2009) skildrar Ang Lee de tre dagar som utgjorde festivalen. Den mångfacetterade regissören har filmatiserat Elliot Tibers självbiografiska bok om hur denna stora musikfest kom att hamna i lilla Bethel där bonden Max Yasgur hyrde ut sina marker för evenemanget. Med en stor portion humor berättar Lee hur Elliots föräldrars motell, som var på väg mot konkurs, kom att bli mittpunkten för hela festivalen. Han visar på det motstånd som fanns bland de bofasta i Catskills och hans skildring av 68-generationen med "peace, love and understanding" är dråpligt ömsint. Till 40-årsjubilet fick ordförande Peter Stade uppdrag att välja film och som ensam man bland fem kvinnor i styrelsen valde han naturligtvis filmen En enda man (Ford, 2009). Det är snyggt när forne Gucci-chefen Tom Ford tar sig an Christopher Isherwoods 60-talsroman. Vi får följa den brittiske universitetsprofessorn George Falconer, subtilt gestaltat av Colin Firth, under vad som ser ut att bli den sista dagen av hans liv. Sorgen och förljugenheten driver George in i en svår livskris, där vardagens rutiner sker mekaniskt och där han om kvällen söker tröst hos väninnan - en gång i tiden kärestan - Charley, spelad av Julianne Moore.
Så jobbar vi med nyheter