Visby tog farväl av poeten och filmaren Jonas Mekas
- Jag går i New York, jag observerar, jag är lycklig.
I går tog Visby farväl av poeten Jonas Mekas, vars utställning öppnade före midsommar.
I BAC har hans filmer rullat på TV-skärmar och på filmdukar i mer än två månader. Jonas Mekas är internationellt mest känd som filmare. Men i sitt forna hemland Litauen är det hans böcker, poesi, essäer, intervjuer och dagböcker man bäst känner till.
I går, när hans filmutställning slog igen, var det med diktläsning på engelska och litauiska. Men trots att filmdukarna slocknat kunde vi, medan vi lyssnade till dikterna, fortfarande "se" hans filmer på väggarna runt omkring oss, katterna som oupphörligen slickade varandra, Yoko Ono som firar John Lennon på hans födelsedag, en vitklädd, vickande Elvis bredvid trapetskonstnärer i full aktion och en pir, som stoiskt ser dygnen passera.
Lena Pasternak från Östersjöns författar- och översättarcentrum hälsade välkomna till första dagen av den trettonde internationella poesifestivalen, som fortsätter den 1 september.
- Jonas Mekas var alltid närvarande, och det är det hans poesi handlar om, om detta ögonblick.
Julius Keleras, poet och fotograf och en av Mekas elever, hade kommit till Visby för att berätta om sin lärare. När poesifestivalen drar igång igen nästa vecka ska han själv delta med egna dikter.
Julius Keleras kunde berätta om hur väl känd Mekas är i USA. Om hur han umgåtts med kändisar som John Lennon, Yoko Ono och Woody Allen. Han sade att Jonas Mekas har skrivit sju poesiböcker och att samma tema återkommer, gång på gång.
- Mekas är fortfarande bonden, hans intressen är kor, höns och hästar. Han skildrar fortfarande sin barndomsby, som den såg ut när han var liten, på 30-talet. Det är egentligen det enda han vill skriva om.
Lena Pasternak läste hans dikter på engelska och Vilius Keleras, skådespelare, läste dem på litauiska. På något sätt öppnade sig detta för oss förborgade språk aningen på glänt, när vi fick facit på förhand.
Ibland var tonen allvarlig:
"I learned my geography
from war
maps.
Human anatomy
I came to grasp
from accounts of
concentration camps.
This morning, it snowed.
Now, it´s raining.
In a wheezing voice
the preacher curses
his city.
Head hits
night´s down".
Men Jonas Mekas skriver också om rena idyller, om doften av skog och timmer, vibrerande grönska och om det lilla barnets första stapplande steg.
Lena Pasternak sade att Mekas brukar betraktas som en dagdrömmare, med ett helt eget system för hur man ska skriva ner sina drömmar.
- Senare i år kommer en bok om detta ut i Litauen.
Vytautas V. Landsbergis, son till den kände politikern, har besökt Mekas i New York och spelat in två filmer om honom. I går kväll fick publiken se dem.
En skojfrisk Jonas Mekas i hatt och rutig skjorta på en gata i New York lockar med sig några flanörer och leker Följa John. Han säger att staden räddat livet på honom, att han hamnade där tack vare FN:s flyktingorgan, en gång i världen.
- Jag är inte amerikan, jag är inte intresserad av USA, bara av Manhattan, jag är en new yorker.
Back to basic, ner i detaljerna, studera livet här och nu och med ett leende. Mekas säger, medan han höjer en ölflaska, att den som ska vara allvarlig, måste vara mycket, mycket allvarlig, annars blir det inte bra.
- Och det är väldigt få som klarar det.
Själv går han där i staden och observerar. Och är lycklig. Så länge han får tänka på byn Semeniskiai där borta i Litauen.
Så jobbar vi med nyheter