Visst är det skillnad på gallstensanfall och barnreumatism

Det ena kan ta ut det andra, om man räknar rätt. Äppelringarna uppe under taket i vardagsrummet är oändliga i antal. Men i köksfönstret hänger själva beräkningen. För äpplen drar till sig äckliga små blomflugor. I mängd. Farmorn som passade barnen en kväll var helt säker på att den stora köttiga spindeln i fönstret var en leksaksspindel. När hon stoppade näsan för nära gjorde den ett utfall, rovdjuret är en riktig korsspindel. Och den växer fort. Jag är pälsdjursallergiker och korsspindel är därför ett perfekt, och väldigt lättskött husdjur.

Lite frustrerad blir man när ekvationerna inte går ihop. Som på valkvällen. Här skickar vi valobservatörer till tredje världen, men hemma på ön kan en Fardhembo helt plötsligt få dubbelt upp mot oss andra att säga till om. Och valsedlarna lämnades obevakade för öppen dörr. Vem står för fiolerna om det måste till ett omval? Kommunens konto för oförutsedda utgifter, må tänkas.
Samma konto som torgupphandlarna tar ifrån när de krokade upp byggare, utan att räkna ut att detta borde ha upphandlats enligt gällande regler. 200 000 för att kolla att lamporna sitter rätt verkar också vara anslag från Nämnden för oförutsedda utgifter. Men riktigt arg på matematiken blir jag när sjukhusledningen "räknar ut" den avdelning jag älskar mest av alla på lasarettet. Nu ska hela barnsjukvården omorganiseras.

Barn är inte små vuxna. I somras fick vår yngsta väldigt ont i magen. På akuten sa läkaren till mig, totalt okänsligt rakt över huvudet på sjuåringen, " jag skulle bli mycket förvånad om hon inte har diabetes". Jag såg chockreaktionen. Med en storasyster som tar sprutor vet hon exakt vad diabetes innebär. Vi blev inskrivna. På barnavdelningen behövde syster Anna-Karin bara titta på henne för att konstatera att hon hade en vanlig infektion och behövde penicillin.
Barnsjukvården är fantastisk. Mottagning och barnavdelning, med personal som sliter och gör sitt absolut yttersta. Vad jag vet finns det idag inte en enda läkare som står bakom den föreslagna omorganisationen. Sjukhusledningen konstaterar att man "byter vårdlag" där vissa kanske går, men nya eventuellt kommer att flytta hit.
I sanning borde man konstatera att man kan tappa flera hundra års samlade erfarenheter och kompetens. Jag undrar hur ledningen resonerar när man driver igenom en omorganisation utan att ha personalen med sig. Sköterskor och läkare som nu plötsligt inte ska tillhöra samma organisation utan olika mottagningar och avdelningar. Visst är det skillnad på en prostatapatient, gallstensanfall och barnreumatism?
Man skulle kunna tro att det finns beslutsfattare utan större sjukvårdskunskap än att de någon gång varit förkylda. Hur gör man om man vill undanta sina barn från den ekonomiska klappjakten på besparingar?
Man kanske ska sluta räkna och tänka efter. Eller posta ett vykort till Ann-Christine Kullberg och protestera.