Volymsnälla Hendrix- tolkningar av Yngström
En viktig del i det hela har också Mats Engström som är den som gjort arrangemangen vilka möjliggör för Storbandet att spela denna typiska gitarrmusik.
Konserten ingick i Gotlandsmusikens konsertserie och kunde planenligt hållas i Säveskolans aula på lördagen trots veckans asbestfynd där dock hålet som den emanerade ifrån nu hade kapslats in.
Som sig bör värmde Storbandet upp sig själva och publiken innan solisten gjorde entré. Chick Coreas "Fiesta" fick definitivt upp temperaturen rejält i aulan. Så: Entré Clas Yngström. Iförd stormönstrad, Hendrixinfluerad skjorta och med hatt på huvudet. En märkbar kontrast till bandmedlemmarnas mera strikta kostymering.
Första numret blev "Crosstown Traffic". Inledningsvis är det en synnerligen mild volym som råder men när Yngström inför "Voodo Chile" byter gitarr så vässar såväl soundet som sången till sig.
I "Up form the skies" får Storbandet swinga ut rejält, så pass att Yngström som satt sig på åskådarplats missar sin reentré i låten. Melodiskt vackra "Little wing" avslutade första set.
I "Electric Ladyland" blev det spännande när bandet spelade gitarrsolot som melodi och "Manic depression" fick de framföra på egen hand, i valstempo. "Fire" ljuder som den högenergilåt den är.
Extranummer blir en verklig riffklassiker, "Purple Haze", som småningom övergick i vad som inledde konserten, "Crosstown Traffic!" och Hendrixcirkeln slöts.
Clas Yngström kändes emellanåt något ofokuserad och fick genomgående borra blicken i den golvtejpade låtlistan. Men han har en avspänd scenframtoning och berättar gärna anekdoter omkring sig och sina låtar. Och gitarrspelet sitter supersäkert, det här är låtar han framfört massor av gånger. För dagen var dock hans sånginsats inte av högsta klass.
Wisby Storband visade klassen genom att behärska även denna form av material och många låtar fick en spänning via vilka instrument som fick träda i förgrunden och dominera i just denna. Körduon bidrog också till att öka soundet i de nummer där de medverkade, då kändes ljudbilden stor och maffig.
Sammantaget blev det en experimentell men snäll Hendrixspelning, klart anpassad till den mogna publikens öron.
Så jobbar vi med nyheter