Vykort berättar om världen

Visst är det trevligt att få vykort! Man får hälsningar från "världens alla hörn" och önskar att man själv kunde få resa iväg till exotiska trakter och på plats uppleva vykortsmotiven. Men - när man själv är ute och reser känner man det ofta som en pina att skriva korten. Man har i bästa fall redan före resan dock gjort upp en adresslista och då har man ett problem mindre. Och så ska man ta sig tid att skriva dem - för min del blir det ofta före frukosten om morgnarna.
När man kommit så långt följer ytterligare ett problem - man ska ju också skriva något intelligent utöver själva hälsningen. Tycka vad man tycka vill - det är i alla fall värt besväret eftersom mottagarna nästan alltid uppskattar att få kortet.

Det var i slutet av 1800-talet som vykort i vår mening började dyka upp. Idag har en hel del av de äldre blivit omtyckta samlarobjekt.
"Med världen i brevlådan - vykort berättar" är en av de första böckerna i detta ämne jag har sett. Författare är den gotlandsfödde Jan A. Rune. Hans vykortssamlande har hållit på sedan början av 1960-talet och har enligt honom själv varit "topografiskt och teknikhistoriskt inriktat".
Han bullar upp ett stort antal vykort, sorterade efter omkring 15 motivkretsar som "Landet de lämnade", "Gräns", "Militär", "Trafik", "Kuriosa", "Människor", "Erotik" och "Kändisar". Nästan varje vykort har en egen historia, som även berättar lite grann om de människor som sänt iväg dem.
Författarens stora intresse tycks vara veteranbilar och han lyckas med konststycket att få in en eller flera i varje motivkrets - dock inte under rubriken "Erotik", som visar upp ett litet antal "franska kort" med motiv från anno dazumal och då antagligen ansågs vara ganska vågade.
På främre pärmens insida får vi se en tysk världskarta, även denna från anno dazumal, då till exempel Tanzania hette "Deutsche Ostafrika" och Finland, Estland och Lettland ingick i Ryssland. På bakre pärmens insida finner vi ett österrikiskt respass från 1858 samt dess baksida med viseringar från några länder.

De flesta vykorten i boken härstammar från förra delen av 1900-talet och utgör kulturhistoriska dokument av stort värde, särskilt med tanke på alla miljöer som förändrats till oigenkännlighet under årens lopp. Som geograf skulle jag givetvis vilja sett fler landskapsbilder för att kunna jämföra dem med nutiden.
Det har i alla fall blivit en mycket trevlig presentbok, som öppnar dörren till det förgångna, särskilt nu de nutida korten ser helt annorlunda ut och i viss mån blivit lite stereotypa.
Ska jag gnälla över något skulle det i så fall vara att jag inte hittar ett enda kort från Gotland, trots författarens bakgrund - men det gör ju inget!