1995 röstades "Kvarteret Korpen" fram av svenska filmkännare som den främsta svenska filmen genom tiderna.
"Korpen" var ett fulländat mästerverk i sitt slag", skrev Ingmar Bergman om filmen.
En stor belastning för framtiden var det att börja karriären med topprestationen.
Överhuvud grävde den geniale men extremt ojämne Widerberg en rad fallgropar åt sig själv. Raka motsatsen till den pedantiske imperiebyggaren Bergman!
Nya franska vågen
Widerberg inspirerades av den nya franska vågen: Ut ur ateljéerna, ut i verkligheten! Hans signum var improvisation. Allt skulle födas i ögonblicket.
Skådespelarna - åtminstone de manliga - älskade honom. Producenter och teknisk personal kunde bli galna på extrema väntetider och alla improvisationer. Måste vi lägga ner? blev en återkommande fråga.
Men förnyelse blev det. "Elvira Madigan" (1967) och "Ådalen 31" (1969) var stora framgångar. De fyllde Widerbergs krav på att svensk film skulle kunna mäta sig med den bästa utländska.
Kombinationen av radikalism och romantik var slående. Med den rafflande "Mannen på taket" (1976), den första moderna svenska polisfilmen, erövrade Widerberg en ny publik.
Flopparna
Widerberg skaffade sig allt fler fiender genom sitt slösaktiga sätt att arbeta och sitt provokativa beteende överhuvud.
Som teaterregissör var han likadan.
Fantastiska produktioner som "En handelsresandes död" för SVT 1979 och gräsliga floppar som nedlagda "Lång dags färd mot natt" på Dramaten 1973.
Som filmare var han grymt nog svartlistad mot slutet av sitt liv.
Mårten Blomkvist vet i stort sett allt om Widerbergs liv och produktioner.
Det är spännande att få kika bakom kulisserna.
Men lite mer sovring och lite mer kritik hade inte skadat.