Winnerbäck är stor men han bjöd på en konsert utan glöd

Det var en kväll till för att njuta av svenska låtskatter när Lars Winnerbäck och hans följe kom till Östergravar i onsdags. Den enda som sjöng på engelska var Miss Li, och hon gjorde det förstås ojämförbart med sin unika röst. Förbanden var i toppklass, men tråkigt nog svek publiken Markus Krunegård.

*
Antingen har folk inte förstått hur på gång han verkligen är, eller så hade de helt enkelt missat att han spelade.
Det var en försvinnande liten skara som tagit sig fram till stora scenen för att lyssna på låtar som "Den som dör får se", "Jag är en vampyr" och vackra "Stjärnfall". För även om det saknades en liten gnista på scenen, så är han tonsäker, grym och en unik blandning mellan Håkan Hellström och Lars Winnerbäck. Själv sjöng Krunegård: " Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, Visby lev med det". Lev med att ni missade honom.
Lars Winnerbäck gick på scenen prick tjugoett under den förväntansfulla publikens jubel. Men det var en förvånansvärt trög början han och bandet bjöd på, trots att Anders Nygård och Malin My gjorde en magnifik insats med sina fioler. Vilket också var bland konsertens starkaste inslag totalt sett. Under tredje låten hamnade bastrumman av någon anledning helt ur takt.
Det trasade i stort sett sönder låten "Stockholms kyss" eftersom basen bultade rakt in i hjärtat.

*
Det var först vid "Farväl Jupiter" från senaste skivan som konserten fick fart. Det märktes att de irländska tonerna som genomsyrar "Daugava" föll i god jord hos publiken.
Visst är Winnerbäck stor, men ingen är så stor att han bör undvika att säga något mer än "hej" till publiken under de första fem låtarna under en livekonsert. Men det gjorde Lars Winnerbäck. Först efter "Dom sista drömmarna" presenterade han sig själv med låten "Söndermarken", vilket i sig hade sin charm, men då var det redan för sent.

*
Allteftersom skymningen föll, blev konserten bättre, även om den bara nådde några få höjdpunkter. En av dessa var duetten med "Om du lämnade mig nu" med Miss Li. Sångerskan med sina vackra, hesa röst är magisk på scenen, och Winnerbäcks röst tillsammans med en kvinnlig är i det närmaste oslagbar.
Andra höjdpunkter var under "Tvivel" när publiken sjöng med i sången med en styrka som konkurrerade med högtalarnas, och återigen var violinisterna helt lysande under "Om det blåser genom hallen".
Förutom violinisterna var konsertens styrka ljussättningen som lyfte den till en färgsprakande show. Under i stort sett hela spelningen var ljuset perfekt synkat med musiken, som när publiken bländades med strålkastare från scenen under refrängerna i låten "Solen i ögonen".

*
- Ibland var ljussättarna nästan proffsigare än Winnerbäck, kommenterade en kvinna i publiken efter konserten, och hon hade inte helt fel.
Nej, han var inte dålig. Hur man än vrider och vänder på det så är han Winnerbäck - han är stor. Hans röst kommer att eka i den svenska musikhistorien i all överskådlig framtid. Men den här konserten var helt utan glöd.