När Ann Wolff nu ställer ut i Visby domkyrka är det en utställning i världsklass.
I och utanför kyrkorummet visar hon verk i glas, brons och teckning på papper. Bland alla monumentala arbeten fastnar jag för "Yes", en liten glasskulptur med motiv av en bevingad kropp, som fångad i alabaster eller förstenad i bärnsten.
- All konst lever mellan två poler: närvaro och frånvaro, konstaterar stiftsprost Richard Wottle.
Det handlar om det visionära, det materiellt möjliga och en syntes i materiell andlighet.
Jämte kraftfulla verk i kol och krita på papper arbetar Ann Wolff som skulptör med objekt i blandmaterial och gjutet glas.
Glasskulpturer som väger mindre än 40 kilo gjuts i sommarateljén i Kyllaj medan större objekt skickas till ett glasgjuteri i Tjeckien.
Det finns en sprängkraft i Ann Wolffs konst. Som ville hon befria det, i hennes valda motiv, instängda livet. Hennes konst är berättelser mättade med symboler och metaforer för ett liv i och bortom detta.
Det är något alldeles unikt att få möta hennes konstnärliga världsbild och att få göra det här, i Sankta Maria, förstärker känslan av en andlig dimension.
Visst vore Visby den rätta platsen för ett museum dedikerat till Ann Wolffs konst?
- Det museum som planerades i Almedalen tycks inte bli av. För det krävs starka krafter och nu gläds jag åt att få visa ett litet urval av mina verk i Domkyrkan, säger hon.
På tidigt 2000-tal visades hennes retrospektiva vandringsutställning med 90 arbeten från 1970 och framåt på museer runt om i världen.
2008 grundandes stiftelsen Ann Wolff Collection med syfte att säkra samlingen från att splittras, med sikte på en permanent utställningsplats. Tanken var då att kollektionen skulle få en fast placering i Visby, eller något annat alternativ på ön, en idé som ännu inte förverkligats.
Ann Wolff har avvecklat sin verksamhet i Berlin och är numera bofast i Visby med ett nybyggt hem och ateljé. I våras öppnade hon för allmänheten och visade exempel på sina verk över tid.
Då rymde hon tillfälligt ut ateljén på bottenvåningen för att ge plats åt objekt i glas, sten och blandmaterial, målningar, teckningar och grafik från 1980-talet tills nu.
Ett par, tre utställningar per år är vad hon nu mäktar med. I mars visades hennes nya arbeten i Berlin varefter utställningen gick vidare till Frankrike. Efter lördagens vernissage visas hennes utställning Lost blues i Visby domkyrka fram till den sista september.
Gå dit, stillna, njut och reflektera över förgänglighet och evighet och värdena i livet och konsten.