Vi träffas på Sven Hösts veranda på Pärongärdet i Kappelshamn. Han är nu 101 år gammal och har tidigare varit lärare i historia, svenska och matematik. Kaffet är nykokt när vi slår oss ner för att diskutera hans egenutgivna bok ”Svensk skola i modern tid”.
Jag – som själv tagit del av skolundervisningen i en relativt modern tid – har ofta upplevt att de estetiska ämnena nedprioriterats, att de inte anses vara ”nyttiga.”
Men Svend Höst menar att de estetiska ämnena har stor betydelse i ungas emotionella och intellektuella utveckling, och att dessa ämnen också spelar en viktig roll för att utveckla det kritiska tänkandet. Han ser hur nyttofilosofin – som han kallar den – leder till att man kör fast i invanda tankespår:
– Nyttotänkandet begränsar tankeverksamheten och i och med det så nedmonteras förutsättningarna för kritiskt tänkande, säger han.
Kanske handlar det om att dessa ämnen inte i samma utsträckning som andra ämnen förmår generera mätbara resultat? Hur mäter eller påvisar du en subjektiv konstupplevelses värde?
Svend Höst menar vidare att konst och poesi inte ska ses som en belöning som vi kan av del av efter att välstånd uppnåtts, utan att det estetiska snarare är grundläggande för människan:
– Den sociala förmåga som ligger till grund för människoartens framgångar under de senaste 300 000 åren verkar vila på estetisk grund. Dans, sång, musik, bildkonst och berättelser om det som har varit är alla identitetsskapande.
Han betonar också att historieämnet på sätt och vis är ett estetiskt ämne:
– Det handlar om en förankring i förfädernas berättelse, säger han.
Han tycks mena att det är här vi skapar en historisk identitet.
Jag tänker mig att denna historiska identitet är nödvändig för att kunna träda in i framtiden – för att vi ska kunna ha en framtid krävs också en historia, en medvetenhet om det som har varit.
Svend Höst ser också likheter mellan matematiken och poesin. Han betonar särskilt det nytänkande som han menar finns i det matematiska skapandet. Detta handlar däremot, som man kanske kan frestas att tro, inte om att skapa ur tomma intet:
– Nya idéer uppstår genom att välkända förhållanden tillämpas på nya områden eller genom omformulering och nya kombinationer av välkända begrepp. Så det är naivt att tro att nya idéer kan uppstå fristående i ett tomrum – hjärnan måste ha tillgång till kunskap att arbeta med för att kunna uträtta något, säger han.
Jag tänker på hur associationer och tidigare erfarenheter ligger till grund för poesins nyskapande: det intet ur vilket poesin tycks uppstå är skenbart. Men i kombinationen av givna variabler händer något: här upprättas nya kopplingar som förmår sätta verkligheten i rörelse. I sin bok citerar Svend Höst matematikern Sofia Kovalevskaja: ”Jag tror att poeten måste se det som andra inte ser, se djupare än andra. Och det måste även matematikern.” Kanske handlar såväl poesin som matematiken om att avtäcka aspekter av verkligheten som tycks vara otillgängliga?
Möjligtvis är det i den framtida skolan dags att erkänna fler aspekter än det rena nyttotänkandet. Vem avgör för den delen vad som är att anse som ”nyttigt” eller ej, när alla de erfarenheter som vi samlar på oss utgör den fond mot vilken framtiden tar form?