Utdragen ur hans dagbok fyller faktiskt hälften av den drygt 60-sidiga tidskriften, och det tycker nog en och annan att det är i mesta laget. Å andra sidan har dagboken en hel del läsvärt att bjuda läsaren på, och mera utlovas i kommande nummer. Den här gången behandlar dagboken åren 1918 och 1919.
Annars är det flitige sjöfarts- och fiske-skribenten Åke Broberg i Lärbro som bjuder på mycket läsvärt. Dels i en ingående artikel om det gotländska laxfisket – ett fiske som inte är så gammalt som man kanske kan tro – dels i en skildring av sjöfarten i Visby hamn år 1885. En tid då sjöfarten ännu var ganska livlig med en gotländsk handelsflotta på 89 fartyg.
Lars Lundström i Västergarn fortsätter att oroas över motsättningarna mellan att bevara öns natur och kultur och de alltmer påträngande kraven på kommersiell exploatering. Det gamla fiskeläget Bibos och golfbanan är några exempel han tar upp.
Valleviken som ett nybyggarsamhälle, fortsatta avslöjanden kring nazismen, också ett inslag om zigenare på Sudret 1764 och en hittills i stort sett okänd och anonym yrkesgrupp är ämnen som tidskiftens redaktör Anders R tar sig an. Yrket är brofogden, den som på 1700-talet hade tillsyn av broar och vägar. De fanns i nästan alla socknar, vi får veta namnen på många av dem, och troligen kommer Haimdagar att återkomma om ämnet längre fram. Annars är det nog klockare och skolmästare som står på tur.