Jenny Lennhammar och Lotti Carlgren på Region Gotlands integrationsenhet känner mycket väl igen problembeskrivningen från Hemse.
– Vårt uppdrag är att jobba med mottagningen och lägga en grund, för att de nyanlända fortare ska kunna kliva uppåt på behovstrappan. Nu är det många som också har gjort det, berättar Jenny Lennhammar.
Och där tar nästa utmaning vid, när det basala som tak över huvudet och kläder på kroppen har ordnat sig för de flesta.
– Nu är det umgänge och kontakter som behövs. Mer hur möts vi? Tidigare hade vi sockebastun och bygdegården, men det lockar inte alla längre. Det saknas nya mötesplatser, säger Jenny Lennhammar.
Problemet ter sig alltför komplext för att helt och hållet dumpas på myndigheter. Frågan är om sådana ens kan komma med lösningen, när det är mänskliga relationer som är själva kärnan.
– Det är en av våra stora nötter att knäcka, som samhälle, menar Lotti Carlgren.
Integrationsenheten erkänner samtidigt ett misstag.
– Vi drog kanske igång projekt som ”kulturvän” något för tidigt. De nyanlända var inte redo. Och nu saknar vi fler svenska volontärer i stället, berättar Lotti Carlgren.
Det sociala projektet ”kulturvän” lever alltjämt, men numera i studieförbundet Bildas regi. Just studieförbunden, tillsammans med föreningslivet, kan vara nycklar till den stora integrationsutmaningen.
Jenny Lennhammar har dock en idé till:
– Tänk om vi hade ett kulturhus! Där skulle vi verkligen kunna mötas, säger hon.