Ute i Väte socken ligger gården som under början av 1900-talet beboddes av syskonen Edvin, Martha och Erik Johansson. Norrbys är Gotlands enda kulturreservat och fungerar idag som ett gårdsmuseum, efter att det längst levande syskonet Martha i sitt testamente år 1995 gav bort gården till Gotlands museum.
Det är den första säsongen som Mikael Hellgren är museibonde på Norrbys, efter att han i början av året blivit utvald bland 23 sökande. Tjänsten som är på halvtid innebär all praktisk skötsel av gården – reperation av stängsel, gräsklippning, omvårdnad av träd och djurhållning. På söndag avslutas säsongen.
– Jag tycker det har gått bra, men jag har haft lite problem med sjukdom som har gjort att jag inte har kunnat jobba så mycket som tänkt. Jag tycker inte jag har hunnit göra allt jag velat göra här, men överlag har det gått bra och de flesta är väldigt nöjda. Om jag får chansen nästa år vill jag gärna hinna med att smida.
Smedjan som ligger i en liten bod är precis som allt annat på gården i funktionellt skick. Inne i huset står saker kvar som Martha Johansson lämnade det – kappor hänger i hallen, i köket står grytor och kannor framme och på hyllor i källaren står fortfarande burkar med inlagd frukt uppradade. I testamentet gav Martha Johansson godkännande för att sälja bort delar olika delar av gården om man inte hittade någon som kunde driva dem – förutom vattenkvarnen.
– Den fick de inte lov att sälja, den var väldigt viktig för dem så det var viktigt att den fanns kvar, berättar Mikael Hellgren.
Den är fortfarande i bruk, men har under de senare åren inte använts på grund av en introduktion av guldfiskar i dammen som inte gick som tänkt.
– De planterades för flera år sedan, men förökade sig väldigt snabbt. För att de inte skulle sprida sig vidare till andra vattendragen fick dammen torrläggas i några år så att fiskarna kunde tas bort. Nu är dammen tillbaka, och det är inga fiskar vad jag har kunnat se.
Till gården kan turister komma på besök för att uppleva hur man levde under den första halvan av 1900-talet.
– Det är viktigt att just den här tiden koms ihåg och skyddas. De som är äldre idag och har kanske upplevt detta, men även yngre behöver se hur vi levde förut, säger Mikael Hellgren.
På gården finns också en del djur – höns, lamm, grisar och kaniner.
– Kaninerna är nog det mest populära bland barnen, men även hönsen. Det fyller en funktion att barn får träffa djur som de annars inte har möjlighet att göra, säger han.
Några som är på besök på gården för första gången med sina barnbarn Sofia och Bastian Avena är Bengt och Birgitta Andersson. De har tidigare bott på ön men spenderat de senaste 40 åren på fastlandet.
– Det är nog därför vi inte har varit här tidigare. Jag tycker att det är trevligt att se allt det gamla, men framförallt är själva idén att bevara det väldigt trevlig, säger Birgitta Andersson.
– Vi har fler barnbarn, så nog kommer vi tillbaka hit.
Bland barnen var det inte svårt att peka ut det bästa med besöket.
– Kaninerna, säger Bastian Avena.
– Grisarna, även fast jag inte kunde klappa dem, säger storasyster Sofia Avena.