– Vi har haft många besökare, och folk är nöjda. Det är viktigast, säger hembygdsföreningens ordförande Maria Larsson när hon summerar årets påskhelg.
Det såldes inte lika mycket konst som andra år. Tiderna är kanske sådana att folk håller hårdare i plånboken. Men i solen utanför Korsbygården stod en nöjd Felicia Hörjel.
– Jag har ställt ut två gungande kvinnor och en bläckfisk. Allt är sålt, berättar hon och tillägger att det var debut för henne på vårsalongen.
Ett av årets konstverk var ett foto av Rolle Ingemarsson i fullstorlek. Och på annandagen kom den avporträtterade plötsligt gående i salongen, som en levande version av fotografiet.
– Rolle och jag träffades i Forsakören här i Lärbro, och vi kom snabbt på att vi växt upp i samma Stockholmsförort. Jag gillar att ta porträtt i en stil som kallas deadpan, där den som avporträtteras inte visar några känslor. Jag har tagit flera sådana, men det på Rolle blev så bra att jag gjorde ett foto i stort format och ställde ut det här, berättar Urban Westman som tagit bilden på Rolle.
På annandagen underhöll Ingrid Rodebjer och Cori Smith besökarna med folkmusik i väntan på prisutdelningen. När fioltonerna klingat ut korades två pristagare.
Juryns pris gick till Margaretha Stagren för hennes teckningar. Efter att ha varit med om flera svåra fallolyckor kände hon ett starkt behov av att uttrycka sig, och i teckningarna har hon fångat känslorna.
Christer Jonsson, som ingick i juryn, har tidigare arbetat med bildterapi inom barnpsykiatrin. Han såg likheter med Margaretha Stagrens teckningar och de som barnen skapade under terapin. Juryn motiverade sitt val så här: ”För ett spontant och direkt bildspråk som leder till eftertanke.”
Publikens pris gick i år till Ruth Fomin Persson, som bor halva året vid Falhammar i Östergarn. Och det är där hon hämtar sina motiv, ofta med vatten och båtar.
– Jag har ställt ut här i flera år. Det är roligt med vårsalongen för den är så folklig. Och så ser man unga förmågor, som börjat med vårsalongen och sedan utvecklats till konstnärer. Själv har jag målat i 25– 30 år, men aldrig fått pris tidigare. Det är jätteroligt, säger Ruth Fomin Persson.