Vad är värt att minnas? Vad är värt att spara? I all tid har människan nedtecknat historien, men likväl har man alltid sorterat. Valt ut vad som är viktigt och vad som kan får gå i glömska. Vissa mönster gå att se i historieskrivningen – framförallt har historier om kvinnoliv och kvinnors historia till stor del utelämnats från den allmänna historieskrivningen.
Och detta genomtränger allt – de gamla politiska ideologiernas syn på arbete, medborgarskap och samhälle har präglats och definierats av män. Arbete, exempelvis, som man traditionellt har definierat som den verksamhet man bedriver utanför hemmet, helt utan att faktorera in det hemarbete som framförallt kvinnor i historien uppburit och som, med all säkerhet, varit helt avgörande för samhällets utveckling och välmående. Detta är erfarenheter som till stor del saknats i vår gemensamma historieskrivning.
Här har inte minst de genusvetenskapliga institutionerna runt om på universiteten gjort en stor insats för att forska på hittills outforskade delar av vår historia, inte minst i att kartlägga kampen för lika rösträtt, för viktiga sociala reformer och kvinnorörelsens organisering under vår historia. Under lång tid betraktades det som ointressant att studera, men lyckligtvis har det till stor del förändrats.
Det nya kvinnohistoriska museet i Stockholm är ett viktigt initiativ av bland andra Lina Thomsgård, som förhoppningsvis kommer att bidra till att sprida kunskap och litteratur om glömda delar av vår historia. Här har vi alla en uppgift att göra. Dels i olika organisationer och på olika arbetsplatser, men kanske också i våra egna familjer.
När vi skriver historien, inkluderar vi alla perspektiv och alla vinklar? Det är viktigt eftersom att våra historiska erfarenheter påverkar hur vi agerar i framtiden – hur vi formar politik och nya idéer för samhället.
Förra veckan avled Lisbet Palme efter en tids sjukdom. Många medier fokuserade naturligtvis på hennes äktenskap med den tidigare statsministern Olof Palme, men många valde också att lyfta Lisbet Palmes stora insatser i det svenska samhällslivet. En ständig förkämpe för barns villkor, för jämställdhet och för fred och nedrustning. Som ordförande i Unicef och som en stark röst för viktiga samhällsfrågor. Inte minst i frågan om utbyggnad av barnomsorgen och kampen för att uppvärdera barnomsorgen också som en utbildningsform.
Vi är nog många gotlänningar som har anekdoter och minnen med Lisbet Palme. Jag kommer särskilt komma ihåg hur hon nästan varje år deltog i det sommarmöte som Fårös socialdemokratiska förening har anordnat vid Olof Palmes minnesplats vid Sudersand. Ett år hade jag förmånen att få hålla tal tillsammans med Carin Jämtin. Palmes minnesplats har kommit att bli en naturlig mötesplats för fåröbor, socialdemokrater och intresserade – allt för att hålla liv i de frågor om fred och jämlikhet som paret Palme har kommit att representera.
Jag hoppas att vi gotlänningar, och framförallt vi som är bördiga från Fårö, kan fortsätta hålla liv i det arvet, i hela historien, utan att låta någon del falla i glömska. Det är så avgörande för framtiden.