Maja Markhouss är bibliotekarie på Almedalsbiblioteket. Närmare bestämt före-står hon Gotlandica-avdelningen, den enhet på biblioteket som samlar, katalogiserar och sprider kunskap om allt som har med ön att göra. Filmer, skivinspelningar, dokument, men framför allt en herrans massa böcker. Dit kommer akademiska forskare, hembygdsforskare, släktforskare och så en hel del bokläsare som bara helt enkelt vill veta mer om ön, eller låna en roman eller diktsamling med gotländskt påbrå. Mitt upp i alltihop befinner sig Maja Markhouss, som alls inte är någon urgute.
– Jag kom hit efter att ha sökt och fått jobbet. Jag hade ingen släkt eller så på ön och var inte sommargotlänning tidigare, men jag hade väl cyklat någon gång i ungdomen, säger hon om flytten till Gotland för ett antal år sedan.
– Det är som med andra ämnen. Man får sätta sig in i saker och ting efter hand och ta hjälp av andra. Jag gillar väldigt mycket att Almedalsbiblioteket både är folk- och forskningsbibliotek.
Tidigare hade hon arbetat på Kungliga biblioteket, KB, i Stockholm.
Hon har skrivit två barnböcker, utkomna 2014 och 2016. Nu har hon gett ut romanen ”Personalen visar vägen”, en 136 sidor lång eller snarare sagt kort historia från biblioteksvärlden. Med mycket humor.
Romanens huvudperson, den rödhåriga Kajsa, kommer händelsevis från arbete på KB till Almedalsbiblioteket. Hade jag hunnit läsa hela boken, vilket jag inte hade när intervjun för GT gjordes (men har gjort nu) ja, då hade jag stått på mig med följdfrågor och invändningar när Maja besvarade frågan om detta är en en nyckel-roman med:
– Nej, nja, nä. Och det är inte mina memoarer!
Garderingen mot dessa misstankar har hon i slutet av boken formulerat som att likheterna med ”nu levande personer i biblioteksbranschen är en ren tillfällighet, och de ska ses som schablonmässiga figurer”, vilket ju kan tolkas på lite olika sätt.
Hur som helst går hon med på att berättelsen ”är inspirerad av verkliga händelser”.
– Jag tyckte det var viktigt att berätta om arbetet på bibliotek. Hur det är på jobbet. Det kunde ha varit ett annat serviceyrke också, säger Maja Markhouss.
– Ett tag var arbetsnamnet ”Mina drömmars bibliotek” och jag tänkte mig att samla drömmar från kollegorna på KB. Men det blev något annat.
Handlingen i ”Personalen visar vägen” pendlar mellan Kungliga och Almedalen. Det är inte meningen att skriva en recension här, men igenkänningsfaktorn är hög, samtidigt som det också är en thriller med överraskande vändningar. Bibliotekarierna på Kungliga biblioteket försvinner, en efter en. August Strindberg, amanuens på KB en gång i tiden, och en bok om svartkonst har sin betydelse i berättelsen. Men också mer vardagliga situationer blir belysta.
– Hur det är att le och vara trevlig, exemplifierar Maja Markhouss.
Droppa namn är inte hennes grej, men ”Grabben i graven bredvid” nämns när hon tillfrågas om inspirationer, liksom böcker av Christer Hermansson, också han bibliotekarie. Själv tycker jag samhällssatiren och de skruvade infallen här och där är lika kul som hos Bulgakov, han med ”Mästaren och Margarita”.
Någon kan känna igen något kapitel från bloggen ”bibliotekarien på ön” som hon tidigare skrev, säger Maja Markhouss.
– Jag la ner bloggen när dottern påpekat att ett inlägg vartannat år kanske inte gav så många följare...
Men fortsatt skrivande blev det, bland annat på skrivarkurser på universitetet. Och med uppbackning från två andra kända gotländska författare; Towan Obrador som lektör och Hamdi Özyurt som redaktör och förläggare blev romandebuten av.
Böcker och bibliotek. Gör du nånting annat?
– Jag är tågbefälhavare på Gotlandståget, svarar Maja Markhouss.
Och jodå, det är Kajsa i romanen också.
kultur@gotlandstidningar.se