Under de 3 000 år som gått sedan den berättelsen skrevs ner har människor tänkt vidare – vi har just den förmågan.
Jag håller på med en bok av den pensionerade litteraturprofessorn i Uppsala Thure Stenström. Han har i boken ”Utsikter och insikter” 2014 samlat några hundra av de understreckare som han skrivit i Svenska Dagbladet under många år.
Ämnesvalet är så brett och den intellektuella spännvidden så stor att jag vågar inte försöka recensera. Men jag vill ta fram några av hans tankar kring Gud och tro.
Thure Stenström har i andra sammanhang berättat om sin egen bakgrund. Hans far var en varmt troende frikyrkopredikant, mycket uppskattad, jag minns honom från min barndom. Men sonen säger sig ha gjort upp med och tagit avstånd från allt detta.
Nu handlar det inte om varken att bevisa eller motbevisa utsagor i Bibeln. Bara det att så många av oss inte kommer ifrån de eviga frågorna, vadan och varthän? Varför?
Ett antal av essäerna tar upp just diktare, författare, filosofer, troende och ateister, som vänt och vridit på frågorna om Gud, livet och meningen med alltihop.
Den kristne filosofen Sören Kierkegaard har Thure Stenström sysslat mycket med. Ingen lätt materia, om ”dödens närhet och individens svåruthärdliga frihet”.
Han har med den vackra satsen från den store vetenskapsmannen Blaise Pascal på 1600-talet: ”Hjärtat har sina skäl som förnuftet icke känner”.
Han skriver om ateisten Lars Gyllensten som tycks umgås mer med Gud än de flesta. Vår kommunikation är mänsklig, ofullkomlig ”hur skulle vi lyckas fånga Honom i våra ords ryssja?”
Ett annat citat som jag tycker om: ”Det är som om jag hade två anklagelser mot Gud – dels att Han har inrättat världen så som han har gjort, dels att Han inte finns och inte kan ställas till rätta för sina misstag och råheter och klä skott för dem”.
Sånt låter som en tankelek, men även de som tänkt längst och djupast kring dessa frågor har hamnat i obegripligheter.
I en annan essä citeras Mäster Eckehardt, en av medeltidens stora teologer, när denne försöker fånga in begreppet Gud och budet om att älska honom: ”Du skall älska honom som han är, en icke-Gud, en icke-Ande, en icke-person, ja som en ren, klar, oblandad Enhet utan tvåhet. Och i denna enhet skola vi för evigt försjunka”.