Selma Lagerlöf fick inge bara brev från Ellen Key. Här ett brev till författaren skriven av en Uppsalabo.
Ny bok
Ellen Key & Selma Lagerlöf, Breven
Louise Lindblom
Blue Publishing, 2022
Mycket har skrivits genom åren om Ellen Key och Selma Lagerlöf. Men deras flitiga brevväxling under 30 års tid (fram till 1926) lyfts nu för första gången fram i sin helhet i Louise Lindbloms bok ”Breven”. Här finns också en korrespondens mellan deras gemensamma vän Sophie Elkan och Ellen Key. Sophie Elkan som var Selma Lagerlöfs älskade vän fram till hon gick bort. Därefter blev Valborg Olander den kära vännen i Selmas närhet.
En Gotlandsanknytning kan väl vara på sin plats. När Selma och Sophie 1894 och 1897 besökte Gotland bodde de i Visby på Tranhusgatan nära norra muren. Selma arbetade med storverket ”Antikrists mirakler”. Vid fyratiden var dag gick de till DBW:s Paviljong för att spisa middag. Den paviljong som på julnatten 1951 brann ned till grunden.
Det som framför allt förenade Ellen Key och Selma Lagerlöf var deras engagemang i kvinnofrågan och i fredsarbetet. Men de skrev om allt från vardagliga ting till tankar om politik och kollegor, och avsky mot krig.
Kvinnofrågan handlar främst om kvinnors rösträtt, den som först 1921 kunde praktiseras i val till Riksdagen. Ett anmärkningsvärt faktum blir så tydligt när man vet att Selma Lagerlöf fick Nobelpriset i litteratur 1909 och blev första kvinnan i Svenska Akademien 1914. Ellen Key var en storhet runtom i Europa, inte minst sedan hon 1900 gav ut ”Barnets århundrade”, en banbrytande bok om barnets rättigheter långt före FN:s Barnkonvention 1989. Men de båda kvinnorna hade inte rösträtt förrän 1921 – tablå!
De skriver om sina hus där de med tiden skulle komma till ro. Selmas barndomshem Mårbacka kunde återtas med nobelprispengar och rustas upp till en stimulerande skrivarmiljö. Ellen fann en plats vid Ombergs fot vid Vättern, där hon smög in sitt Strand omgivet av lummig bokskog.
Mårbacka är idag tillgängligt för allmänheten med guidning och litterära arrangemang. Strand blev en stiftelse där enligt Ellens vilja arbetande kvinnor kunde få en tids avkoppling. Idag öppet för kvinnliga forskare och de med kulturengagemang.
Författarens kommentarer är intressanta och insiktsfulla, men bokens styrka är breven som ger insyn i två författarliv och människan där bakom. Breven blir också ett tidsdokument – när ett demokratiskt Sverige växer fram.