Ny bok
I serien ”Sveriges dramatiska historia” har turen kommit till ”Visby brandskattning”. Så heter boken, med C G Hellqvists klassiska målning på omslaget, trots att Dick Harrison inledningsvis slår fast: ”Det här är en bok om en icke-händelse.”
Om händelserna 1361 finns en snårskog av sägner, som återberättats så många gånger att de till slut tagits för sanningar. När Strelow redogör för brandskattningen i sin krönika 1633 berättar han hur kung Valdemar lät föra ut de tre största ölkaren på torget och beordrade Visbyborna att fylla dem.
Under senare tid har fakta lyfts fram, 2011 av Gotlands Museum och 2014 i Historiska museets utställning ”Massakern vid muren”. Om brandskattningen är en icke-händelse så finns det mycket annat att berätta. Och Dick Harrison är väl insatt i 1300-talshistorien, både den danska och den svenska. 1361 var Danmark på uppgång och Sverige på väg ned. För att förstå händelserna behöver man även veta bakgrunden till det delade Gotland, i staden och landet, och Hansans roll.
Dick Harrison tror att danskarna landsteg i Fröjel. Ombord på ett 50-tal skepp fanns 2 500 man, mest legoknektar, och 150-200 hästar. Efter att ha mött gotlänningarna i ett stort slag på Fjäle myr, stod den danska hären 27 juli utanför Visby.
Massgravarna vid Korsbetningen bekräftar den massaker som ägde rum utanför ringmuren. Dick Harrison är övertygad om att bondehären räknade med Visbyborgarnas stöd, annars hade den aldrig samlats utanför muren.
Men borgarna höll portarna stängda. Som kontrast till C G Hellqvists historieförfalskning lyfter Harrison fram Sven X:et Erixons tavla som visar hur borgarna från murkrönet betraktar slakten utanför. X:ets tavla, målad under andra världskriget, handlar lika mycket om sveket då som 1361 och förklarar behovet av sägner som förvanskar den sanna bilden.
Dick Harrison tror inte att Visbyborgarna i förväg hade gjort upp med Valdemar, utan först efter att de sett massakern. Borgarna kapitulerade och öppnade portarna. Visby betalade dyrt men fick behålla sina handelsprivilegier, kanske för att den danske kungen inte ville stöta sig alltför mycket med Hansan.
En månad efter segern avseglade Atterdag, för att sedan visa mycket litet intresse för ön. Många har frågat sig varför han invaderade Gotland.
I sin bok ”Visby 1361 – invasionen” lanserade Gun Westholm en förklaring. Valdemar hade i hemlighet kommit överens med hertig Albrekt om att inta ön och sedan överlåta den till mecklenburgarna. Valdemars dotter Ingeborg gifte sig 1362 med Albrekts son Henrik, och Gotland kunde ha varit en hemgift. Överenskommelsen saknar dock stöd i källmaterialet, vilket gör att Dick Harrison förkastar teorin. I stället lanserar han en egen.
Efter att ha studerat Atterdags agerade under 1340- och 1350-talen ser han i den danske kungen en realpolitiker med förmåga att anpassa sig efter politiska och militära konjunkturer. Planen för sommaren 1361 var uppdelad i två, först att inta Öland och därefter Gotland. Öland var viktigast, och gick förvånansvärt enkelt. Att sedan fortsätta till Gotland är ett praktexempel på Valdemar Atterdags flexibilitet, tycker Harrison.
”Visby brandskattning” ger läsaren den historiska bakgrund som behövs och tänkbara förklaringar till frågor som forskare länge ställt sig. Angenäm och lättillgänglig läsning för den som är intresserad av öns historia.