Ny bok
Jerker Virdborg
Cirkelns fyra hörn
Albert Bonniers Förlag
En roman med titeln Cirkelns fyra hörn är förstås möjlig att skriva, men det visar sig bli en nästan omöjlig, men just därför oerhört fascinerande, historia. Och dessutom skickligt skriven. Virdborg kan konsten att låta läsaren stå för alla tolkningar av texten. Några förklaringar erbjuds inte. Det är faktiskt ganska befriande.
Låt oss ta det från början. Huvudpersonen Per har fyllt fyrtio år, men det var för fyra år sedan. Då kommer den i hans liv ganska frånvarande pappan med en present. Han bjuder på en guidad tur genom Stockholm, en tur som kallas ”Cirkelns fyra hörn”. Och han lovar att besvara frågor om sitt liv innan Per fanns, något denne med spänning ser fram emot.
I en minibuss med en ung kvinnlig chaufför och guide åker de runt i en dimmig och otäckt ödslig huvudstad. Stadens byggnader skymtar bara emellanåt fram. Det vilar en stämning av de sista människorna på jorden över boken. De stannar på olika platser och får lyssna på föreläsningar från en surfplatta, ”hämtade ur olika upplagor av Stockholm Citytours häfte ’Cirkelns fyra hörn’”.
Per ställer fråga på fråga till pappan som egentligen aldrig besvarar dem, men som ändå fragmentariskt berättar en dystopisk historia om en avliden bror som också hette Per. Hans berättelse känns mycket bedräglig och fylld av svårbegripliga händelser. Det är som om verkligheten runt Per löses upp.
Också de berättelser som surfplattan spottar fram känns opålitliga. ”Att Tre Kronor brann ner är en nationell tragedi. Att Tre Kronor brann ner har ingen som helst betydelse för oss.” Motsägelserna i den inspelade guidetexten är legio. Precis som det tycks vara i pappans historia. En känsla av overklighet kryper på en.
Virdborg skriver med stor skicklighet och man vill hela tiden läsa vidare. Motorn är faderns allt mer osannolika berättelse som steg för steg avslöjas för Per, som blir utmattad av de faktatäta guideberättelserna som tar fokus från det han vill veta: hur det var med den okände brodern. Det finns mängder av hur- och varförfrågor i honom som bara motvilligt och ytterst knapphändigt besvaras.
Fram till slutscenerna i vad som måste beskrivas som en mardrömsresa har Jerker Virdborg hållit läsaren i ett berättarjärngrepp. Tolkningen lämnar han däremot med varm hand över till läsaren.