Rådjuret visar sig med blanksvarta ögon och vitbaken som studsar iväg inåt skogen.
Om en bok
En vacker dag
Tomas Bannerhed
Weyler, 2021
Att iaktta naturen är ett sätt att finnas till. Att vandra runt på en Mälarö (Lovön) i maj månad med vidöppna ögon och spetsiga öron. Att iaktta naturen under en dag. Med början i ottan klockan 03.32 då allting vaknar. Rådjuret visar sig med blanksvarta ögon och vitbaken som studsar iväg inåt skogen. Fram till klockan 22.17 då skymningen omsluter skog och åkrar, då morkullan skugglikt drar tätt över trädtopparna. Den livfulla naturen i maj månad samlad.
Tomas Bannerhed är tillbaka med en naturdagbok som spänner över ett dygn, men naturligtvis har han samlat intryck under många vandringar. Ledsagad av Mattias Bäcklins fina blyertsteckningar. Bannerhed tar upp en svensk tradition av naturdagböcker från Linné till Erik Rosenberg och Gunnar Brusewitz. Naturprosan får nu en renässans. Han har ögat, han har språket, han har närvaro och kunskap.
Tomas Bannerhed debuterade med ”Korparna” 2011 som direkt gav honom Augustpriset och Borås Tidnings Debutantpris. Redan här är han nära naturen med glesbygdsliv i en utdöende småländsk småbrukargeneration, dessutom en knepig relation far och son och en spirande frihetslängtan. 2015 kom fågelprosaboken ”I starens tid” tillsammans med fotografen Brutus Östling. Medarbetar också med naturkåserier i Sveriges Radio och i Naturskyddsföreningens tidning.
Skådeplatsen är Mälarön Lovön, till vänster i bild.
Men nu är han på Lovön där det myllrar av liv i var vrå – flora och fauna, det rika fågellivet. Med kikaren i högsta hugg beskrivs fåglarna detaljrikt och deras sång återges här och var på liknande sätt som Erik Rosenberg. Taltrastens dialog med sig själv som översätts: Sjunger jag vackert – tycker du det? eller ringduvans: Kom nu då – nån gång. Fågelsång blir till tröst. Det känner vi väl till när koltrasten börjar drilla inför den annalkande våren. En sorgmantel kommer fladdrande, fjärilen som beskrivs som en filmstjärna i sober aftonklänning. En skimrande tordyvel prasslar i fjolårslövet (får mig att tänka på Maria Gripes fascinerande ”Tordyveln flyger i skymningen”). Även ormbunkarna får en eftertanke, dessa uråldriga arter som funnits kanske 400 miljoner år. Han sitter i skogsbrynet och filosoferar, Bannerhed.
Tomas Bannerheds "En vacker dag" är en betraktelse över naturens prakt och skådespel.
Den nära naturen som människan har inpå knutarna men inte upptäcker. Kan kännas vemodigt.
Ut i skog och mark – se och hör och njut!