Ny bok
Peter Englund
Onda nätters drömmar
Natur & Kultur
Mellan 2014 och 2018 gav Peter Englund under titeln Stridens skönhet och sorg ut fem volymer om första världskriget i sammanlagt 478 korta kapitel. Det var en enastående bedrift.
Nu återkommer han med andra världskriget koncentrerat till november 1942, som brukar kallas vändpunktens månad. Det var då de första bakslagen kom för tyskarna och japanerna, som fram tills dess verkat ostoppbara. Tyskarnas sjätte armé stängdes in i Stalingrad, den tyska Afrikakåren besegrades vid El Alamein och japanerna stoppades på ön Guadalcanal.
Det berättas om soldater vid alla tre fronterna och de får också själva komma till tals. Men i de 360 korta kapitlen möter vi också människor över hela världen som på ett eller annat sätt berörs av världskriget. Alltifrån fången Chil Rajchman som i Treblinka under vidriga förhållanden tvingas plocka ut tandguld ur gasade kroppar till hemmafrun Dorothy Robinson på Long Island.
Det är ett oerhört fint grepp att ur dagböcker från 39 personer plocka ut vittnesmål och brev. Att välja en enda månad gör tidsspannet kort och samtidighetskänslan påtaglig. Det här var världen just då. Ofattbara grymheter men också vardagliga bekymmer som hur man skall få ihop dagens måltid.
Vi befinner oss ombord på en tysk ubåt, i en fältbordell i det japanockuperade Burma, i köket hos en hemmafru i Barrow i England, ombord på en Lancashirebombare över italienska Genua eller ombord på den flotte där Poon Lim tillbringar långt över hundra dygn drivande i Sydatlanten.
Vi är med den unga doktoranden Leona Woods, den yngsta medlemmen i det team som i Chicago bygger den första kärnreaktorn. Vi är med Leonard Thomas i det klaustrofobiska maskinrummet på ett fartyg i en konvoj över ishavet till Murmansk. Vi är med Vera Brittain, den engelska författare som skrev en av de finaste skildringarna av första världskriget, Testament of a Youth, som med stora svårigheter försöker tala för pacifismen i London. Vi är med de båda kvinnorna Lidija Ginzburg och Vera Imber under en månad av den niohundra dagar långa belägringen av Leningrad.
Alla dessa röster bildar tillsammans ett mångstämmigt körverk, som ett rekviem med tanke på allt lidande men ändå inte utan hoppfulla durklanger.
Det som ger den här boken dess starka närvarokänsla är inte minst att den är skriven i presens. Englunds sätt att gestalta det historiska skeendet är oerhört effektivt. Det blir inte som i vanliga översikter abstrakt och teoretiskt med förflyttningar, fronter och genombrytningar. Här är man vid fronten i all dess fasansfulla verklighet. Man känner nästan lössen krypa på benen hos soldaterna i Stalingrad som gått i samma kläder i månader. Man är nere på den verkliga historiens nivå, den som skall genomföras av vanliga människor efter att de däruppe inte sällan dragit upp fullständigt orealistiska strategier. Man är där stora delar av befolkningen i Ukraina är idag.
Det handlar om händelser som äger rum 1942, alltså för exakt åttio år sedan och det ger ett mäktigt eko när man tar del av nyheterna från just Ukraina idag. Har man då aldrig tagit lärdom av historien? Svaret på den frågan är tyvärr ett övertydligt nej.
I boken finns också utmärkta kartor, ett rikt bildmaterial och ett avsnitt om huvudpersonernas vidare öden.
Peter Englund har hittat ett nytt sätt att levandegöra historien. Man vill inte gärna släppa boken ifrån sig. Det är som om personerna han skriver om i många fall blivit till ens personliga bekanta. Det är stort.