"Lillan gick på vägen ut, mötte där en katt..." Så börjar Kattresan, boken som Ivar Arosenius är mest känd för.
Ny bok
Mats Malm
Ivar Arosenius, berättaren
Langenskiöld, 2022
"Lillan gick på vägen ut, mötte där en katt, blev så rädd så att, hon hävde upp ett tjut." Så börjar den, "Kattresan", som många generationer barn fått ta del av genom åren. En rytmisk vers, lätt att komma ihåg och så bilderna med schvung. Där saknas inte dramatik – när katten spricker efter all mat på kungens slott rinner blod och tarmar ymnigt ut. Strax kommer skräddaren och syr ihop katten. Så kan Lillan rida hem till mor på sin katt. Visst är det bra med lyckliga slut!
Konstnären Arosenius är så mycket mer än Kattresan. Det får vi ta del av i denna praktbok, rikt illustrerad, dessutom ”kommenterad” av Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm. Kommenterad är blygsamt. Texterna är många och välskrivna, reflekterande och intressanta som det anstår ständige sekreteraren. Med denna bok blir Akademien också folklig.
Mats Malm, ständig sekreterare i Svenska Akademien, står bakom praktverket om Ivar Arosenius.
Ivar Arosenius (1878–1909) – ett kort liv, blott 30 år. Blödarsjukan tvingades han leva med. Den återkommer ofta i hans bilder – hjärtat som blöder på alla möjliga sätt. Blodet kan också handla om brustet hjärta i kärlekens lidanden, ibland efter Amors träffsäkra pilar.
Han lät sig inte hindras av sjukdomen – penseln och pennan låg aldrig stilla. Hustru Eva berättar femtio år efter hans död att sjukdomen ”stegrade hans livsbegär” och att han inte led varken av depression eller dödsångest. Han tog vara på livet och bjöd generöst av sig själv i sina verk. Många verk är skönt burleska och humorn finns där allt som oftast. Mytologin ofta invävd.
Arosenius särart är hans förmåga att berätta i bilder, ett sagomåleri med eller utan text, ofta riktat till barn.
Just detta flödar fram i boken på hundra sidor där Kattresan fyller trettio sidor. Kattresan här i sin ursprungliga version med handskriven text.
Det älskade barnet Lillan, med Eva i andra äktenskapet, får sent i hans liv en dominerande plats som motiv.
Självporträtt signerat Ivar Arosenius.
Ett återkommande motiv genom åren är självporträtten, ofta allvarliga. Allt som oftast målar han in sig själv i allehanda situationer, inte alltid så tilltalande. Men när han tecknar sig sittande svävande på ett moln över en stad kan han inte hålla igen sin skaparglädje: ”Fan hvad jag är begåfvad”.
Så mycket han hann med under ett kort liv.
Denna bok är utan tvekan en kulturgärning.