Litteratur
Min egen elds kurir
Harry Martinsons författarliv
Johan Svedjedal
Bonniers, 2023
Utackorderas som sockenbarn till olika gårdar i Blekinge. Går till sjöss vid 16. Seglar jorden runt. Mönstrar av efter sju år. Träffar Moa Martinson. De gifter sig. Författarskapet tar fart under några lyckliga år då han skriver några av sina främsta och älskade verk, bland andra den självbiografiska ”Nässlorna blomma”. Uppbrott. Gifter sig med Ingrid Lindcrantz. Får två älskade döttrar. Väljs in i Svenska Akademien 1949 som den förste arbetarförfattaren. 1956 kommer ”Aniara”, hans mest kända och spridda verk. Tilldelas 1974 Nobelpriset i litteratur tillsammans med Eyvind Johnson. Ett pris som kritiseras av kultureliten – kanske av missunnsamhet. Martinson tar illa vid sig. Depression och sjukdomar tar vid. Dör för egen hand 1978, vid 74 år.
Harry Martinsons liv i svepande penseldrag.
Aktuell med en imponerande biografi på 800 sidor av Johan Svedjedal. Professorn som gått grundligt till väga med inte mindre än 130 sidor noter och referenser på slutet. Rikt illustrerad från barndom till Nobelpris.
För mig och många är han naturskildraren och den tidige miljökämpen. Aniara, förstås. Rymdskeppet som fraktar emigranter till andra himlakroppar när jorden blivit obeboelig av miljöförstörelse och strålförgiftning.
Jag hade tänkt ett paradis för dem
men sen vi lämnat ett som vi förstörde
blev tomma rymdens natt vårt enda hem.
Dryga 60 år senare, i vår tid, är miljökrisen ett faktum, den biologiska mångfalden hotad, krigen mullrar och kärnvapnen lurar i överflöd i sina mörka gömslen.
Hög tid att damma av Harry Martinson. Det sker med detta ymnighetshorn till biografi. Tid också att läsa hans böcker och poesi som ständigt fascinerar och inspirerar.
I Aniara finns längtans rader från det man tvingats fly:
Humlorna brumma i gräset
där stråskuggan marken rutar.
Sval leker sommarvinden
I lättrörda vallmoklutar.
Nobelprisets motivering tar fasta på Martinsons nära varma känsla för naturen och miljön: ”För ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos.”
Stämmer så väl med den korta dikt av Martinson som följt mig genom åren. Som på några få rader visar poesins kraft. Poesins förmåga att ge våra tankar vingar.
Sök inte större under
än dem som redan är.
Lägg märke till vad
gräset och rymden innebär.