Förbjudna böcker: Almqvists "Det går an"

Carl Jonas Love Almqvists "Det går an", utkommen 1839, handlar om mamsellen Sara Videbeck som förälskar sig i sergeanten Albert. Trots det vill Sara inte gifta sig – då kommer hon förlora försörjningen hon får som dotter till en änka efter en glasmästare. Kvinnor hade vid den tidpunkten inte näringsfrihet och samtidigt var en gift kvinna inte myndig. Ett giftermål skulle innebära att den ekonomiska säkerheten går förlorad.

I sin bok kritiserade Carl Jonas Love Almqvist inte bara äktenskapet, utan också kyrkan, skråväsendet och staten. Han var för både näringsfrihet för kvinnor och fri kärlek utan äktenskap. Men han var inte mot äktenskapet i sig och hade en kristen tro.

– Han riskerade mycket och tog ett språng som författare med boken. Almqvist var radikal och liberal och vad vi i dag skulle kalla en feminist, säger Johan Svedjedal, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

I efterhand har Carl Jonas Love Almqvist setts som en föregångsman – och framförallt som en stor liberal.

– Även om han också flörtade med marxismen. Hans liberalism var religiöst anknuten, friheten var kristen för honom. Så har det inte sett ut i den moderna politiken, där kopplingen mellan religion och politik ofta görs av mer högerinriktade än den politik Almqvist stod för.

Flera följdskrifter skrevs

Följden av boken blev flera följdskrifter och en stor debatt. Johan Svedjedal menar dock att ingen av följdskrifterna besatt en lika hög kvalitet som "Det går an". Vilhelm Fredrik Palmblads "Törnrosens bok, nemligen den äkta och veritabla" framhåller dock Johan Svedjedal som en av de roligaste och elakaste i genren.

Följdskrifter var flera och det går att se att de manliga författarna upphöjde de sexuella implikationerna medan de kvinnliga skrev om barnens situationen och den ekonomiska biten. Kulturdebatten – bestående av artiklar, motskrifter och anmälningar – pågick under flera år.

En kritik var att "Det går an" gestaltade sex utanför äktenskapet. Mot det försvarade sig Almqvist genom att säga att han visst hade en inre moral.

– Han var inte ute efter erotik för erotikens skull, utan han gestaltade människor som ville leva samman, säger Johan Svedjedal.

Carl Jonas Love Almqvist åtalades dock aldrig och boken har alltså inte förbjudits. Den konkreta konsekvensen av romanen blev i stället att författaren blev av med sin fasta anställning och därmed sin inkomst. Han blev därför tvungen att skriva för att tjäna pengar. Det är anmärkningsvärt då en litterär karriär i Sverige vid den här tiden inte främst bestod av att skriva för publik.

– Men han blev tvingad att fortsätta skriva mer säljande romaner eftersom han hade fru och två barn, säger Johan Svedjedal.

Fanns inte med i bibliotekskataloger

Almqvist var alltså tvungen att säga upp sig från elementarskolan, sökte prästtjänster utan att tilldelas dem och blev heller inte professor. Han blev begränsad till den grad att det nästan var att jämföra med konsekvenserna av ett tryckfrihetsåtal.

TT: Skulle du säga att han i någon mån blev mer straffad än om han de facto blivit åtalad?

– Det skulle man faktiskt kunna säga om man spetsar till det. Åtgärderna gick inte ut på att förbjuda boken, det skulle inte ha gått tryckfrihetsmässigt, men man ville förbjuda hans yrkeskarriär, svarar Johan Svedjedal och fortsätter:

– Boken blev inte förbjuden, men inte heller återutgiven på många år. Det finns tecken på att den rensades ut från bibliotek, den fanns inte med i dåtidens bibliotekskataloger. Kanske var den så populär att den blev stulen eller så vågade biblioteken inte köpa in den.

Kritiserades av kvinnor

"Det går an" blev genombrottet för realismen då den skildrade vardagen med vardagliga ord. Därtill var det en av de första lättlästa uppmaningarna för jämlikhet och demokrati. Johan Svedjedal framhåller den som en feministisk klassiker. Men många av dem som vände sig mot Almqvist var kvinnor och även kritiken kan sägas vara feministisk.

– De var rädda för att fara illa och inte få någon trygghet med den typ av samvetsäktenskap. De kunde bli övergivna med flera barn och bli sexuellt utnyttjade.

TT: Vad i "Det går an"-debatten kan man se kopplingar till i dagens litteratur och kulturdebatt?

– Kritikerna inte bara skällde på Almqvist, de diktade också vidare på hans berättelse. Det går att koppla till hela den moderna litteraturen med "sequels and prequels". Två av följdskrifterna, som dessutom var anonymt utgivna, härmade hans typografi så att man skulle ta boken som att det var hans i bokhandeln. Att knycka det typografiska signalementet är också något som sker i dag.