Egentligen är det ett under att författarna som huserar på Fårögården den här veckan lyckas hålla sams.
– Det är en väldigt generös stämning här. Konstigt, med tanke på att det nästan bara är kvinnor, säger Ronnie Lundin och möts av skratt och burop från de andra som samlats runt frukostbordet vid vandrarhemmet.
Författaren, bekant för romaner som ”Ivar Hamarsman” och ”Fårös himmel”, kan unna sig den kommentaren. Han befinner sig trots allt bland vänner.
Dessutom sparkar han i någon mening uppåt. På Fårös författarvecka utgör kvinnorna en övervägande majoritet, och många av dem har kommit en bra bit längre i skrivarkarriären.
Författarveckan anordnades första gången 2014. Initiativet togs av Camilla Davidsson, som vid den tidpunkten var i färd med ge ut sin första roman.
Ronnie Lundin var bland de första att anmäla sig.
– Hon hörde sig för på Facebook om det möjligen var fler än hon som ville se en sån här vecka, där skrivande människor kan träffas under anspråkslösa former för att utbyta tips och erfarenheter. Jag tror att det var i juni, så det var ju ganska sent påtänkt. Ändå var vi runt 15 som dök upp i augusti det året. Uppenbarligen var det rätt många som tyckte att det var en bra idé, säger Ronnie Lundin.
Årets författarvecka, som började i helgen och pågår till fredag, gästas av 29 personer.
– Veckan skulle egentligen kunna göras hur stor som helst. Intresset finns. Som deltagare vet jag inte om det är en bra idé, dock. Då skulle man förlora det som gör det här speciellt, säger Agneta Arnesson Westerdahl, en annan av de medverkande författarna.
Hur är då upplägget? De enda fasta punkterna under veckan är två middagar, en i början och en i slutet – annars är det fri lek som gäller. Somliga kommer hit för att få inspiration eller tid att skriva. De flesta tycks dock vara här för att nätverka och möta andra som, liksom de själva, sliter med formuleringar och intriger vid skrivbordet.
– Jag lämnar alltid veckan full av energi och idéer. Det ger oerhört mycket att se andra lyckas, det sporrar en att fortsätta, även när det känns motigt. Det är ju en rejäl blandning här – både nybörjare och sådana som gett ut flera böcker. De som varit med ett tag kan varna för fallgroparna som vi själva trampade i, eller komma med praktiska tips hur man ska tänka kring förlag, utgivning och pr, säger Jenny Jacobsson som debuterade 2014 med ”I ditt kvarter”.
Bland årets nykomlingar finns Yvette Lissman, författare och ordförande för föreningen Egenutgivarna.
– Många här har varit med år efter år, så jag tänkte att det skulle bli svårt att komma in som ny. Men det går snabbt att bli en i gänget här. Det är skönt att få chansen att skriva och fundera utan att behöva tänka på tvätt och andra vardagsmåsten. Fast någon semester är det inte. Det går liksom inte att lata sig när man ser hur flitiga de andra är, säger hon.
Författarveckan är alltså ett slutet evenemang, även om det är fritt fram för vem som helst att anmäla sig.
Det har inte funnits några tankar om att få in allmänheten på något sätt?
– Det har väl pratats lite om det, att man skulle ha bokbord, författarsamtal och lite sånt. Men veckan ligger för sent på säsongen för att det ska vara värt det, säger Ronnie Lundin.
Nej, författarveckan är bra som den är, tycks de flesta runt frukostbordet vara överens om.
Det är bara karlarna som saknas.
– Det finns många skrivande män, men de verkar inte vara lika intresserade av att nätverka. Sedan är det ju ett faktum att det är kvinnorna som bär kulturen, säger Agneta Arnesson Westerdahl.
Där måste till och med Ronnie ge henne rätt.