Ljus och svärta när Babben släpper sin självbiografi

På onsdagen släpps Babben Larssons nya bok ”Barbro före Babben” som ljudbok. 

– Jag har skrivit den som ljudbok åt Storytel och sen kommer pappersboken i juli. Men jag försökte redan från början skriva lite mer litterärt, jag är själv en läsare, inte en lyssnare, säger Babben Larsson.

Hon har kallat den sin coronabok eftersom det var just pandemin som gav henne den långa lucka i kalendern som krävdes för att boken skulle bli skriven.

– Jag fick bokkontrakt ganska direkt när alla andra uppdrag försvann och skrev ner lite olika uppslag som jag visade för min redaktör.

Med självbiografin "Barbro före Babben" gör Babben Larsson ett slags bokslut över uppväxten och relationerna till föräldrarna.

Foto: Rodrigo Soto/Storytel

En inte oviktig betydelse för den riktning som boken kom att ta, var Babben Larssons medverkan i SVT:s ”Min sanning”, i början av förra året. Med stor nervositet berättade hon då om den knepiga relationen till sin mamma och om mammans oförmåga till känslomässig närhet. 

– Jag fick väldigt positiva reaktioner efter ”Min sanning”, det stärkte nog mig. Jag hade redan börjat med boken då. Det var egentligen en hyllningsbok till min pappa och vad han betytt för mig och min karriär inom humorn, berättar Babben Larsson.

Förlagsredaktören noterade att bokutkastet innehöll väldigt lite om hennes mamma Vivan.

– Jag kände att öppnar vi den dörren så kommer det nog en del – ska vi även prata om min mamma så kände jag att det måste bli en försoning på slutet. Hon är borta i dag och kan inte försvara sig och jag ville inte smutskasta henne. Jag måste visa att jag i dag, vid 65 års ålder, har perspektiv på min uppväxt och inte fortsätter älta, säger Babben Larsson.

Att skriva om sina föräldrar har varit en balansgång.

– Det är ganska många som kommer ihåg min mamma och pappa. Jag hoppas att de som kände mamma och pappa är okej med att jag får berätta min historia.

SVT:s "Bäst i test" med Babben Larsson och David Sundin har blivit omåttligt populärt bland tv-tittare i alla åldrar.

Foto: Janne Danielsson/SVT

”Du känner mig som Babben. Men det var här det började, med en liten tös som hette Barbro. En skitunge i gummistövlar som red på kor och hade svårt att lyda. En tjej som inte visste om hon dög som hon var och som gjorde allt för pappas skratt. För i mitt barndomshem fanns allt; humorn, ljuset och svärtan.”

Så börjar boken som växlar mellan ett rakt berättande av olika händelser och reflektioner direkt riktade till pappa Rune.

Jag tog tidigt på mig uppgiften att göra dig glad. Det var inte osjälviskt, mitt mål var att få bekräftelse tillbaka.
”Pappa – se mig, hör mig, skratta och tyck om mig!”
Du var min första publik, den viktigaste personen i mitt liv utan att någon av oss visste om det. En grundbult till att jag blev den jag är och gör det jag gör.

Arbetet med boken gav Babben Larsson nya perspektiv på barndomen och relationerna.

– Plötsligt uppstod frågan "var var pappa, varför gick han alltid ut?". Han halkade ner lite från den piedestal jag satt honom på. Han var ju ett barn av sin tid, född i slutet av 1920-talet, men jag kände att han hade kunnat stanna kvar och agerat på ett annat sätt i vissa situationer, när han såg utsattheten hos ett litet barn, säger Babben Larsson om sina nya insikter.

– Det var otippat, men det tassade fram under arbetets gång. 

Det är en bitvis rolig bok, full av igenkänning för den som vuxit upp på Gotland och landsbygden, men också en otroligt sorglig skildring av ett osett barn, ensam med sina känslor och frågor, utan ömma ord eller en trygg famn att landa i. En bok som på många sätt visar på barns utsatthet.

– Jag tror att det är ganska utsatt att vara barn. Har man tur så har man en bra inramning, men har man inte det blir det väldigt utsatt, säger Babben Larsson.

– Jag har bara min uppväxt att relatera till. Då sprang ungarna fritt, helt utan tillsyn på ett sätt som de inte gör i dag. Det bidrog till en utsatthet, vi var stora gäng i blandade åldrar och ibland hände saker och hade man då inte ett hem där man kände att man kunde gå hem och berätta, så var man ju väldigt utsatt. Jag tror att det är annorlunda i dag, att föräldrar och barn knyter an bättre.

Sången har funnits med sedan småskolan och 2020 sjöng Babben Larsson i Melodifestivalen.

Foto: Christine Olsson/TT

Vad hoppas hon då förmedla till läsare och lyssnare?

– Jag hoppas förmedla en berättelse om en värld som inte riktigt finns kvar i och med att jordbruket blivit så industriellt. Och jag hoppas att min berättelse ska kugga i andras, att de ska kunna jämföra – ”hur reagerar jag på det här”, att jag berör och får andra att tänka på liknande saker.

Pappa Rune gick bort 2010, mamma Vivan 2012, samma år sålde hon och systern Elisabeth gården. Självbiografin ”Barbro före Babben” blir ett slags bokslut.

– Det gjorde även jag och min syster när vi gick igenom huset och sakerna efter mamma och vi hade tid att prata. Men det är en känsla av bokslut.

Men det var ingen bok som skrev sig själv, Babben Larsson beskriver ett motstånd och en prestationsångest inför skrivandet.

– Som i de flesta kreativa processer hände ingenting i början – man går och sparkar i skåp och dörrar och undrar varför man tackat ja. På slutet var det ganska intensivt. 

Allra svårast var att skriva slutet på boken.

– Jag ville formulera på ett bra och berörande sätt hur jag försonats med saker och ting. Det är en text som tog tre dagar att skriva och det är bara en halv A4. Den fanns inom mig och var förankrad, men inte formulerad.

Vad det betyder för henne att ha skrivit boken, vet Babben Larsson ännu inte.

– Jag har inte så mycket distans till den här boken, men det här historierna och minnena har jag levt med i många år. Jag har inte tänkt att min uppväxt skulle bli en bok, men nu blev det det.

"Känslomässigt har det kostat på, det här är inte något man skiter ur sig", säger Babben Larsson.

Foto: Rodrigo Soto/Storytel

Ljudboken har Babben Larsson läst in själv.

– Ja, Stefan Sauk hade gjort det bra, men det hade blivit lite konstigt, slår Babben Larsson fast med ett skratt.

Nu återstår att se hur mottagandet blir.

– Jag tycker att det är nervöst, det är svårt att säga vad jag har skrivit innan jag fått några reaktioner, säger Babben Larsson, som alldeles oavsett är glad över att hon skrev boken.

– Jag tycker att det har varit kul att få skriva de här historierna. Det finns inte jättemycket skildringar av att växa upp på bondgård och de samspel med djur och natur om jag tycker att jag fick.

Samtidigt har det varit en bitvis påfrestande process att skriva.

– Känslomässigt har det kostat på, det här är inte något man skiter ur sig, säger Babben Larsson, som nu ser fram emot en lugn sommar.

– Jag tänkte ta lite välförtjänt semester, få ner stressnivån, ta hand om min trädgård och mig själv, lägga pussel och läsa böcker som andra, inte jag själv, har skrivit.