Det började som en dagbok för att följa mamman som diagnostiserats för Alzheimers sjukdom. Denna oåterkalleliga sjukdom där hjärncellerna successivt dör. En sjukdom som många av oss känner till. Som leder till en inbromsning och omställning i livet. Och eftertankar.
Anna-Karin Palm är en favoritförfattare. Det började med Målarens döttrar (1997). En medryckande berättelse om två syskon på en roadtrip genom England sökande efter sin pappa, konstnären. En berättelse i två tidsplan, två tidsåldrar, som fascinerar. Den romanen blev Anna-Karin Palms publika genombrott. För två år sedan kom hennes magnum opus – en biografi över Selma Lagerlöf: Jag vill sätta världen i rörelse. Med den fick hon en Augustnominering. En bok där hon med sin författarsyn tar sig an Selma. En genomgång på 700 sidor av en folkkär författare från barndom till parnassen.
Anna-Karin Palms författarskap är brett, med romaner, noveller och barnböcker. Litterära priser har trillat in.
I nya boken målar hon med korta kapitel upp en komplicerad relation till sin mamma genom åren. Men de kommer varandra allt närmre när mor gradvis försvinner in i Alzheimers sjukdom. Ett utdraget förlopp som har sin givna slutpunkt. Anna-Karin Palm använder ”mor”, inte hennes egentliga namn. Greppet är intressant för det ger läsaren möjlighet att lägga in sina egna berättelser i texten.
Jag känner detta mjuka varma ord mor, som blev mitt genom åren. Att säga mor var ovanligt i det lilla västgötska samhället där jag växte upp. Vet inte varifrån det kom. Fanns där bara som en varm vind genom åren.
Anna-Karin Palms bok om sin mor blir till en böljande berörande berättelse av ett kvinnoöde från dåtid till nutid. De trevande kontakterna under sjukdomstiden präglar boken. Som leder till att minnen pumpas upp. Minnen på gott och ont. Många kapitel inleds med Ett minne.
Tillbakablickar på ett långt liv där mammans klassresa blir en tråd att följa. Ett återberättande av ett liv med motstridiga händelser, vägval och hållplatser. Två liv – mor och dotter – som klarnar allt eftersom.
Boken mynnar ut i försoning efter år av stela kontakter och konflikter. Kärleken mellan mor och dotter blir allt tydligare. När sista andetaget tas med handens kvarvarande värme - ja, då blir bara kärleken kvar.