Att ta steget från läsare till författare kan synas svindlande – även för någon som slukat böcker under hela sitt liv. Visbybon Li Ekman skrev en hel del när hon var yngre, men sedan tog det stopp.
Det kan förstås kännas lite motigt att komma igång igen när man mäter sig mot förebilder som Stephen King, John Ajvide Lindqvist och Tolkien.
Men någonstans måste man ju börja – och för Li Ekman började allt i en föreläsningssal i Stockholm.
– Sisa året på kulturvetarprogrammet läste jag en kurs i barnlitteratur. En skräpkurs som jag behövde för att få ut min examen, tänkte jag först. Men den där tiden kom att betyda mycket, för det var då jag insåg: Det här är ju något jag borde kunna göra själv, säger hon.
Pendelturerna på Saltsjöbanan blev nu utflykter i fantasin, och en berättelse tog sakta men säkert form.
– Det första som kom till mig var huvudpersonen, Inigo Jones. Hon skulle vara på Gotland och sedan hamna i en parallell värld, som har många likheter med ön. Jag har inspirerats mycket av Gutasagan och gotländska sägner – det finns oerhört mycket att hämta där.
Att klämma in skrivpass i den hektiska Stockholmstillvaron var dock nära nog omöjligt.
– Jag tröttnade på den där stressen till slut och bestämde mig för att flytta tillbaka till Gotland. Det hade varit otänkbart tidigare. När jag tog studenten ville jag bara härifrån, som de flesta. Nu har jag en annan syn på min hemö. Först när jag kom tillbaka fick jag ro att sätta mig ned och börja skriva på allvar.
Och nu är den snart klar, Li Ekmans romandebut ”Blodsten” – en så kallad urban fantasy-berättelse (tänk Harry Potter) om 18-åriga Inigo Jones.
Ja, vad är det för filur egentligen?
– Hon befinner sig på gränsen mellan tonåren och vuxenlivet, har alltid känt att hon är lite annorlunda. Det visar sig att hon har krafter som hon länge försökt förneka – för hon vill ju bara vara som alla andra. Men till slut kan hon inte bortförklara sig längre. Där någonstans dyker den där parallella världen upp. I grund och botten handlar det om vår längtan att bli älskade och accepterade för de vi är.
I genren urban fantasy existerar fantastiken och det vardagliga sida vid sida– och det är också något av tjusningen, tycker Li Ekman.
– Genom att placera karaktärerna i övernaturliga situationer kan man utforska universella mänskliga teman. Jag menar, Inigo Jones i min bok är egentligen som vilken 18-åring som helst. Hon råkar bara besitta krafter som andra inte har.
Men visst finns det också något kittlande i att drömma sig bort till en annan värld, medger författaren.
– Verkligheten kan ofta vara ganska tråkig, grå och fyrkantig. Det är nog därför jag har ett behov att spinna iväg i fantasin.
Men vilka friheter kan man egentligen ta sig som fantasyförfattare? Fansen är ökänt petiga när det gäller vad som är tillåtet och inte inom genrens ramar.
– Jag känner mig lite som en gröngöling i de här sammanhangen. Kanske tycker någon att jag inte är hardcore nog bara för att jag aldrig lajvat. Fast det där tar jag ganska lätt på. Regler är till för att brytas.
Samtidigt finns det gränser som inte ens Li Ekman är dumdristig nog att överträda.
– Det förekommer en hel del gutamål i min bok. Jag fuskskrev på känsla och hörde sedan av mig till Gutamålsgillet: Ungefär så här kan man väl säga? Det kunde man inte, förstod jag av reaktionen.
”Blodsten”, som beräknas bli första delen i en serie, ges ut under våren på förlaget Everlasting.