En ny bok
Ulf Lundell
Vardagar 3
Wahlström & Widstrand
De senaste åren har dagboksskrivandet, där författaren berättar om sig själv, blivit på modet. Här är det svårt att avgöra var gränsen går mellan fiktion och verklighet. Lars Norén, Ernst Brunner, Ingmar Bergman är några som provat på genren. Och Ulf Lundell, som gjort succé med del ett och två av ”Vardagar”. Nu kommer del tre och precis som de tidigare volymerna formar ”Vardagar 3” sig till en drygt åttahundrasidig prosadikt, nu om livet från januari till oktober 2019.
Mycket är sig likt: Lundell läser tidningar, lyssnar på radio och ser på teve och kommenterar ilsket dagspolitiken, kulturartiklar och teveprogram. Ingenting känns väl så dammigt och inaktuellt som fjolårets nyheter. Här borde förlaget ha sett till att de omfångsrika textsjoken hade kortats ner rejält.
Författaren redogör för sin ensliga tillvaro på Österlen men betonar i en bitsk kommentar att ensamheten är självvald. Han håller fast vid rutinerna: han arbetar flitigt både vid skrivmaskinen och staffliet och levererar tavlor i en strid ström till sin före detta fru S., duktig gallerist vars ande svävar över verket. Han är fortfarande kär i henne trots att han inser att de bara är ”vänner” på hennes villkor. De skildes för tre år sedan. Ändå klarar han inte av att bryta banden. Om S. berättas just ingenting, men han skildrar öppet sin plågsamma svartsjuka när hon åker på semester med pojkvännen.
Författaren är ute på långvandringar, äter nyttigt och dricker numera bara vatten. Han har nämligen åkt fast för grovt rattfylleri och väntar oroligt på den kommande rättegången. Han tränar och bantar, för snart ska han och bandet ut på turné och det är okej med en gråhårig rockare, men inte med en som är tjock, skriver han.
Melankolin viker för ett stressigt turnéschema, kuskande landet runt med buss, bil och flyg och besök på Fårö. ”Fårö är vackert och platt. Jag tror min romantiska längtan efter Gotland avtagit helt”, skriver han på sidan 582. Och Stockholm är en hård liten stadsjävel. Ändå blommar han upp och blir nästan fryntlig emellanåt. Bra att få nya vyer.
Bakom allt surgubberi finns en vacker och vemodig berättelse om åldrande, skaparångest, brustna relationer, drömmar om att träffa en ny kvinna och ett nostalgiskt tillbakablickande. Men också fint, kunnigt och poetiskt om fåglarna, himlarna, havet och vindarna.