Ny bok
Kate Atkinson: ”Glädjens palats”
Översättning: Hanna Axén
Norstedts förlag
Världsberömda brittiska författaren Kate Atkinson slog igenom med debutromanen ”I museets dolda vrår” 1995. Sedan följde ett pärlband av prisade romaner, novellsamlingar, pjäser och deckare. Författaren växlar mellan romaner präglade av magisk realism, mörka kriminalhistorier med en svårmodig detektiv i centrum och andra verk – om familjer, relationer och tiden som går. De utspelar sig ofta under och mellan världskrigen. Lyhörda personporträtt, en spänstig, välskriven dialog, egensinnig humor och fängslande handling, ibland med verklighetsbakgrund, är utmärkande för Kate Atkinson som är författare till mästerverk som ”I museets dolda vrår”, ”Mänsklig krocket” och ”De vilseförda” för att ta några titlar ur högen.
Nu kommer Kate Atkinson med ”Glädjens palats”, en mörk saga om sotkantad glamour i Sohos nattklubbsvärld där det är alltför lätt att tappa bort sig själv. Året är 1926 och London har blivit centrum för ett uppsluppet nöjesliv. På klubbarna vimlar filmstjärnor, adelsmän och kriminella med unga kvinnor som drömmer om musikalscenen men fastnar i klubbträsket och ger privata dansföreställningar för en spottstyver. Och flickor försvinner så lätt i nattens dunkel …
Nellie Coker är den ökända drottningen över ett helt nattklubbsimperium. Effektivt och hänsynslöst styr hon över allt och alla, ständigt beredd på maktkamper. Teatertokiga Freda vill göra karriär men hamnar i dåligt sällskap. En rättrådig polis, en spionerande bibliotekarie, en gangster som drömmer om att bli författare – romanen är full av missförstånd, förväxlingar, lurendrejerier och folk som låtsas vara någon annan.
”Glädjens palats” är en färgstark, fascinerande roman där det vimlar av litterära blinkningar, udda figurer, slumpartade möten och märkliga händelser. Härlig läsning där tempot är högt, bakgrunden verklighetsbaserad och stämningen trivsam trots det nattsvarta temat. Personkaraktäriseringen är ömsint vass, miljöerna levande och stilen imponerande vig. Här finns många trådar att knyta ihop och även om Atkinson gillar snabba vändningar kommer slutet en smula abrupt i denna maffiga tjugotalshistoria om höga ambitioner och förlorade illusioner.