”Egentligen är det väl en smula hädiskt att ens ge sig på att försöka beskriva årets växlingar på Gotland när man inte ens bor permanent på ön” skriver han i förordet.
Och det är förstås sant, han bor inte på Östergarnslandet året runt. Men Gotland finns i hans själ och hjärta och han reser till ön så ofta han bara kan.
I corona-tid har han varit på Gotland sedan viruset nådde Sverige, han medicinerar för en lungåkomma och familjen tyckte det var lika bra att han sattes i karantän.
– Och det hade jag ju ingenting emot. Jag kan jobba på distans och här håller mig för mig själv så mycket som möjligt. Visionen är att, när barnen blivit vuxna, landa här mer och mer, säger han under intervjun som görs utomhus i blåsten.
Niclas Ahlberg är den 54-årige stockholmaren som gjorde lumpen på ön och därmed grundlade en livslång kärlek till Gotland.
I 15 år hade sedan familjen ett sommarhus i Garda innan de fick nys om tomte nära Sysne fiskeläge. Det var för tre år sedan.
– Jag köpte tomten osedd, det här är magiskt, här finns allt, säger han innan vi går en promenad neråt vattnet, vitt i de blå stråken den här dagen.
Niclas är till yrket tidningsförläggare med bas i Stockholm, nu har han givit ut sin första bok, ”Ljusets avsked & återkomst”.
I framför allt bilder men också i text skildrar han naturens skiftningar under ett år på Gotland, från december till november.
Idén är egentligen hustruns och hennes fråga ”vad ska du egentligen göra med alla dina bilder?”. Niclas hörde sig svara ”en bok”.
– Och med tiden mognade idén, jag fick ramar att hålla mig inom och ett projekt att planlägga. Det gav mig också er ursäkt att resa hit även ett par veckor i januari eller februari.
Bilderna är tagna med hjärtat och utgör, säger han, ”en extremt subjektiv bild” av årstidernas skiftningar. Det är fåglar, fjärilar, växter och landskap; en Gotlandssippa på Russmyr, en kärrsnäppa i Lausviken; djur på bild men också med känsla och varsamhet i motivet.
Och egentligen, säger Niclas, är det själva ljuset som är hans fokus.
Tidigt på morgonen, före den här intervjun, bromsade han in bilen vid Valleviken, en timme bort, redan klockan 04 för att plåta dvärgmåsar, det gick sådär, säger han.
Men jakten på ljuset, som förra veckans extremt fina ljus där han till slut hittade en fasan i buskarna att bryta det mot. Den jakten upphör aldrig, för ljusets skull ligger han med sin kameralins i gyttja och fågelträck för att fånga det flyktiga.
Just dessa nyss nämnda bilder finns alltså inte med i boken, vilken är utgiven på egen hand och tryckt i 1500 ex.
Bilderna i den är tagna 2017-2019, därtill finns alltså små personliga stämningsberättelser om ett år på Gotland. Ord som förstärker och ger sammanhang.
Ett jätteprojekt ju, 230 sidor. Vad har du lärt dig av detta, tro?
– Att uppskatta även november, skrattar han. Jag har alltid tyckt det varit ett murrigt mellanläge utan ljus…men inte längre, i varje årstid finns något som fascinerar, det hoppas jag kunna hjälpa människor att upptäcka.
Niclas Ahlberg blev under 2019 invald i föreningen Naturfotograferna och har nått framskjutna placeringar i internationella fototävlingar.
Till yrket är han tidningsförläggare med säte i Gustavsberg, Nacka. Efter att tidigare ha arbetat inom läkemedelsindustrin ger hans företag nu ut smala nischade tidskrifter inom samma ämnesområde.