Ny bok
Havsörnens skrik - Millennium
Karin Smirnoff
Bokförlaget Polaris
Karin Smirnoff, känd för sin svartsynta romantrilogi om familjen Kippo, tar nu över stafettpinnen för tre inplanerade Milleniedeckare och gör sin debut med ”Havsörnens skrik”. Här lämnar Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander storstaden för den fiktiva byn Gasskas i Norrbottens inland. En bortglömd liten by, där onda krafter roffar åt sig mark och förtrycker människor i jakten på herravälde och stora pengar.
Stieg Larssons samhällskritiska roman ”Män som hatar kvinnor” blev en sensation när den gavs ut 2005. Då var författaren redan bortgången. Debutomanen följdes av ytterligare två böcker. Efter en del besynnerliga turer krävde förvaltarna av arvet att serien skulle fortsätta.
Den författare som tar detta lönsamma uppdrag måste skriva vidare om huvudpersonerna men samtidigt skapa fritt. Först ut var eleganten David Lagercrantz och nu är det alltså dags för Karin Smirnoff. Klokt nog flyttar hon i ”Havsörnens skrik” sitt litterära universum till den plats hon känner väl, hårda och mörka Kippoland i inre Norrland.
Den som läst Smirnoffs tidigare romaner kommer att känna igen sig. Det är mörkt, kallt och tyst mellan människorna. Naturen är mäktig och Smirnoff rör sig hemvant genom djupa skogar, förbi branta raviner och hisnande bergsmassiv. Tempot är högt och redan i början strör författaren ut massor av spår. Rivaliserande mcgäng gör skumma affärer, korrupta pampar slåss om makten, vindkraftsivrare vill hugga ner skogen, samefamiljer ligger i fejd, flyktingar blir utnyttjade och en sadist drömmer om världsherravälde. Allt händer på en och samma gång.
Det är rörigt och brutalt men som tur är anländer två trötta krigare, nämligen Mikael Blomkvist som ska vara med på dotterns bröllop och Lisbeth Salander som ytterst motvilligt tar hand om sin brorsdotter, trettonåriga Svala. Flickan är en ung avbild av sin faster, smärttålig och fantastisk på att knäcka koder. Svala letar efter sin försvunna mamma Märta och är beredd att göra allt för att hitta henne.
Dramatiskt och otäckt spännande är det i Smirnoffland och fortsättning följer säkert. Actionscenerna, samhällskritiken och deckarformen är inte Smirnoffs starka sida och dialogen är rätt stolpig. Men stämningen, miljön och personteckningen får allt att skimra.