När Lena Pasternak, verksamhetsledare på Östersjöns Författar- och Översättarcentrum i Visby, får reda mitt ärende hörs en djup glädjesuck i telefonluren.
– Ja ... Nobelpriset, det är helt otroligt. Jag blir så rörd, det kommer så nära, säger hon.
Hon uttalar sig inte egenskap av engagerad läsare, utan som bekant till Olga Tokarczuk. Lena Pasternak träffade henne första gången 2005. Tokarczuk var en av författarna som medverkade under centrets årliga poesifestival, som det året arrangerades i Grötlingbo och Vamlingbo.
– Det blev en av våra bästa festivaler någonsin. Stora författare som Sjón och Ann Jäderlund var där, men Olga utmärkte sig i den tuffa konkurrensen. Precis efter hennes läsning – jag tror att det var "Daghus, natthus" som hon var aktuell med vid den tidpunkten – hörde vi från en rad besökare som bad oss att anordna fler framföranden med Olga på ön. Något liknande hade aldrig hänt då, och det är talande för hur hjärtligt den gotländska publikens mottagande var gentemot henne.
Författarcentret tog till sig önskemålet och Tokarczuk blev kvar en månad på Gotland. Under den tiden genomfördes ytterligare läsningar runtom ön.
Några år senare var författaren tillbaka på gotländsk mark, den här gången som stipendiat. Ett och annat stycke ur Nobelpristagarens produktion torde ha tillkommit på Gotland, kan man anta. Sju av hennes böcker föreligger i svensk översättning, senast den brett upplagda "Jakobsböckerna".
– Jag ser henne som del av en stor europeisk romantradition. Med sitt skrivande försöker hon sy ihop vår kontinent, detta lapptäcke av stammar och identiteter, säger Lena Pasternak.
Som människa då? Vem är Olga Tokarczuk?
– Varm, det är det första ordet som kommer till mig. Och nyfiken; hon finns alltid närvarande i samtalet när man pratar med henne, tar alltid in vad de andra säger och begrundar det, som den stora tänkare hon är.
Tokarczuk är den tredje Nobelpristagaren med koppling till Östersjöns Författar- och Översättarcentrum, efter Tomas Tranströmer och Svetlana Aleksijevitj.
– Det är förstås en skjuts för vår verksamhet att länkas samman med dessa. Vi gick faktiskt och hoppades på att Olga skulle komma tillbaka till oss en dag, men det blir kanske svårt nu. Fast vi får se. Olga älskar Gotland – det vågar jag påstå efter att ha träffat henne många gånger, säger Lena Pasternak.
