Ny bok
Peter Kadhammar
Cykeltjuven och andra märkvärdiga svenskar
Natur & Kultur
Tänk att cykla i kompis på stilla sommarvägar och snickelisnacka med varandra. Eller susa förbi bilköerna, fiffigt runda gathörnen och hinna från hit till dit i en enda andlös nedförsbacke. Cykeln är en frihetsmaskin, alla behöver en cykel.
Det vet journalisten och författaren Peter Kadhammar och låter cykeln stå i fokus när han närgånget porträtterar fattiga och rika i nyutkomna ”Cykeltjuven och andra märkvärdiga svenskar”. Alla kallas vid förnamn, den som vill veta mer får glutta på sista sidan.
Har man talang och fallenhet för yrket kan man bli rik, det vet cykeltjuven Micke. I början snodde han cyklar på måfå men med en vinkelslip och en kumpan växte rörelsen och blev big bissniss. Killarna lade ut annonser på nätet, snodde cyklar, tog ner dem i källaren, skar upp låsbygeln med vinkelslipen, skruvade bort låshuset, rullade ut cyklarna igen, träffade kunderna och gjorde affärer. Micke satte enkla lås på cyklarna och tipsade kunderna om att byta till de säkra bygellåsen. Micke såg sig som entreprenör, han var en man med visioner.
Precis som Salvatore. Han blev slipare på Volvo men sa upp sig och skaffade egen slipmaskin. Affärerna gick strålande, men så bytte han bana och började köpa företag i stället. Nu toppar han förmögenhetsligan, bor i ett palats på Djurgården och äger mängder av företag, bland annat cykelfabriker som Monark och Crescent. Alla vill ha en cykel, det vet han.
Vi får möta cykelbud, uteliggare, krogfolk, tävlingscyklister och så en politiker i bokens intressantaste intervju: Sara Skyttedal, som oväntat öppet berättar om livets mörka sidor, om en svår uppväxt, depressioner, ensamhet och om att vara avskydd av många. Men också om iskall karriärplanering och höga mål som infrias. Som kärlekslycka.
I Kadhammars intervjuer symboliserar cykeln frihet, framgång, egensinnighet och asketism. Det känns som om han betraktar dem han skildrar från sidan, lite distanserat men vänligt och nyfiket. Språket är väl avfasat, orden klara och böljande. Knepet att bara använda förnamn fungerar utmärkt, det är som att livsödena och placeringen på karriärstegen blir tydligare, vandringarna uppåt och nedåt i klassamhället blir färglagda.
Peter Kadhammar har skrivit en charmig och tankeväckande bok om män och kvinnor och deras – och andras – cyklar i dagens svenska samhälle.