Anno Lindblad tillbringar mycket tid i huset i Burs, där också debutboken till stor del är skriven.
Som ättling till sjöofficeren och konstnären Jacob Hägg har Anno Lindblad starka band till ön och i synnerhet den östra delen. Annos farmors mor Ellen, född Hägg och gift Bolin, köpte en ateljé på Sjöviksvägen i Ljugarn som sedan gått i arv i släkten. Där har Anno Lindblad sedan barndomen spenderat somrarna, tills han för sex år sedan tyckte att huset blivit väl trångt för den stora släkten och köpte sig ett eget ställe i Burs.
– Jag är väldigt social men har också ett enormt stort behov av att vara själv, säger Anno Lindblad och betonar att det inte ligger någon släktfejd bakom beslutet.
Det är i torpet vid Vidrings i Burs som stora delar av hans debutbok kommit till, döpt efter bronsåldersröset Digerrojr i Garda/Lau ungefär en och en halv mil därifrån. Där ska Graip, hövding över Sudertredingen och sonson till Tjelvar, enligt Gutasagan ligga begravd. Gravfältet ligger i en gammelskog där det stora röset reser sig ur en tät bädd av ljung, blåbärsris och ormbunkar. En av öns många fornlämningar som Anno Lindblads far visade honom när han var liten pojke.
Det var när han läste informationsskylten vid gravröset Digerrojr som tankarna på en bok föddes.
När han i vuxen ålder återvände till Digerrojr och läste sägnen på informationsskylten, om hur en bonde lurade av trollen Graips gyllene bägare, började tankarna på en bok att ta form.
– När man står här så finns det, som på hela Gotland, en mystik, säger Anno Lindblad, som skrivit delar av boken där i skogen för att riktigt kunna fånga platsens stämning.
Den dimensionen tycker han har saknats i andra Gotlandsdeckare.
– De kriminalromaner jag har läst är mer som att de utspelar sig på en liten ort, att Visby är en småstad som vilken som helst – det kunde lika gärna ha varit Västervik. Jag tycker, personligen, att det inte funnits någon anknytning till de sagor och sägner som finns på ön, säger Anno Lindblad.
Han ville skriva just en sådan bok och använda sig av Gutasagan, nedtecknad för 800-år sedan, men som Anno Linblad konstaterar är nära på okänd utanför Gotland. Namnen på bokens karaktärer anspelar också på Gutasagans persongalleri.
– Det kan vara en kul grej för den som kan Gutasagan, men man behöver inte läsa boken så, säger Anno Lindblad.
"Vissa delar har jag skrivit här, på en sten", berättar han.
Bokens ramberättelse utspelar sig under ett dygn, sommaren 2021, då en pojke försvinner på kafé Skafferiet på Adelsgatan. Historien skiftar sedan mellan 40-tal, 60-tal och nutid, med rötter långt bak i historien. Huvudkaraktären Kjäll, kommer till Gotland från Finland på 40-talet tillsammans med sina föräldrar, som vill förskona sonen krigets fasor. Relationen mellan far och son är stark och kärleksfull, men pappan åker tillbaka för att strida i sitt hemland och Kjäll lämnas ensam med sin mamma. Medan Annos egen uppväxt var trygg och kärleksfull, präglas Kjälls barndom istället av sorg och saknad efter fadern och moderns misshandel och övergrepp. Boken har också underrubriken "I kärlekens frånvaro gror ondskan".
– Jag tror egentligen inte så mycket på ordet ondska, mer på sorg, det ger arga människor, säger Anno Lindblad, som haft sina betänkligheter kring hur närgånget han ska skildra ondska, våld och övergrepp.
En annan karaktär i boken, är GA-journalisten Marie Karlström, som på 60-talet börjar undersöka det faktum att oproportionerligt många kvinnor försvunnit på Östergarnslandet.
Så småningom knyts dåtid och nutid samman i boken.
Gotlands Allehanda återkommer med jämna mellanrum i boken, där en GA-journalist på 60-talet undersöker en rad mystiska försvinnande.
När han väl började skriva tog det ungefär tio månader för Anno Lindblad att färdigställa det första utkastet.
– Sen gick jag igenom manuset säkert 20 gånger och varje gång hade jag blivit bättre på att skriva så jag gjorde om, berättar han.
Han skickade in sitt manus till flera olika förlag.
– Men jag ville helst ha ett gotländskt förlag, säger Anno Lindblad, som själv arbetat i 15 år med marknadsföring inom förlagsbranschen.
"Det viktigaste för mig var att allt skulle vara gotländskt. Det enda som inte är gotländskt är omslaget", säger Anno Lindblad.
Så blev det också, boken kom ut i juni på Gotlandsboken/Liberans.
– Det viktigaste för mig var att allt skulle vara gotländskt. Det enda som inte är gotländskt är omslaget, säger Anno Lindblad.
"Digerrojr" är tänkt som en första del i en fristående triologi och Anno Lindblad har så smått börjat skissa på nästa bok.
– Jag tänker mycket på nästa bok. Den första boken har ju kopplingar till Graip, nästa till Gute. "Digerrojr" är ganska mörk och otäck, nästa blir mer ett mysterium. Den är fristående men det finns kopplingar till den första boken.