Det tog Roland Olsson, revynestorn och den mångårige GA-medarbetaren, ett år att bli klar med sin senaste bok. Någon skrivkramp var det väl aldrig frågan om, men han arbetade länge i blindo, berättar författaren under en pressträff hemma vid fikabordet.
För vad handlade egentligen denna trycksak egentligen om? Men så kom den plötsligt, snilleblixten från klar himmel.
– När jag insåg vad den skulle heta föll bitarna på plats – och slussarna öppnades. ”Precis va’ som helst” – det var ju det jag skrev om. Jag ville göra en bok som inte var så strikt till innehållet, en bok där jag kunde vara mer personlig, säger Roland Olsson.
”Precis va’ som helst” innehåller ett 40-tal texter, samtliga nya. Och visst finns det fog för titeln: Olsson avhandlar allt från lokalhistoriska anekdoter till telefonköer, gutamål och Follingborakan.
Alltsammans nedtecknat med lätt hand i en kåserande och underfundig stil. Kontrasten mot författarens förra bok, den sakligt hållna ”Det gotländska jordbrukets historia”, är slående.
Kände du ett behov av att skriva något lättsammare efter förra boken?
– Lite så var det nog. Jag hade aldrig tråkigt när jag skrev ”Det gotländska jordbrukets historia” – inte så. Men nu ville jag ha roligt på ett helt annat sätt. Jag har sakligheten i ryggmärgen efter mina många år som journalist. Men när jag bevakade invigningen av Gotlands regemente tidigare i år – det var för en text i boken – så behövde jag ju inte skriva det som en typisk tidningsartikel. Jag kunde till och med unna mig att ha en åsikt och tycka till själv. En väldigt befriande känsla faktiskt.
”Precis va’ som helst” är rikligt illustrerad med fotografier, de flesta tagna av Olsson själv.
– Det var bland det roligaste med boken faktiskt. När jag började som reporter en gång tiden fick man ta bilderna själv. Men när fotograferna kom in på redaktionerna föll fotointresset bort för min del. Först på senare år har det intresset återvänt till mig, mycket tack vare min son Jesper.
”Precis va’ som helst” har formgetts av Johan Carlgren, som snabbt förstod vad det var för typ av bok han hade att göra med.
– Det hade varit meningslöst att försöka pressa in Roland i en färdig mall, för det går bara inte. Boken kunde därför inte se likadan ut från början till slut. Jag fick försöka hitta en röd tråd på ett annat sätt, säger Johan Carlgren.
Och den röda tråden var? undrar pressuppbådet.
– Tja ... Att det är samma typsnitt hela vägen?