Hansa var byggd 1899 vid William Lindbergs Verkstads & Varvs AB i Stockholm för Ångfartygs AB Gotland.
Morgonen den 24 november 1944 stod många på kajen i Visby och väntade. Vid halv åtta skulle S/S Hansa anlöpa efter färd från Nynäshamn. Men varför kom hon aldrig?
En drivande mina eller en torped från en motortorpedbåt, eller kanske sabotage. Så löd de första spekulationerna när det stod klart att S/S Hansa sänkts, den största sjökatastrof som dittills drabbat svensk sjöfart. 84 personer omkom, varav 62 passagerare och 22 i besättningen.
Gotland drabbades av ett trauma, och att hitta förklaringen till katastrofen och en ansvarig för illdådet har varit viktigt för att bearbeta sorgen. En efter en har pusselbitarna lagts under 80 år.
På en bit av styrhytten som flöt iland i Stockholms skärgård tolv dagar efter katastrofen satt Hansas skeppsur, som stannat klockan 05.57. Tidpunkten för katastrofen kunde fastställas. Den kommission som tillsattes för att utreda händelsen kom i sin slutrapport 1945 fram till att Hansa sänkts av en torped, men kunde inte säga vilken nation som låg bakom.
Det dröjde ända till 1964 innan nationaliteten fastställdes. Efter att ha gått igenom ryska och tyska källor kunde den tyske sjöhistorikern Jürgen Rohwer ange vad som hänt 23 svenska fartyg som förlist under kriget, och kom fram till att Hansa sänktes av en rysk ubåt.
När K.G. Andersson 1977 gav ut boken ”Hansakatastrofen” ansåg han att gåtan var löst, i och med Jürgen Rohwers uppgifter. Men ännu var mycket oklart. Ubåtens nationalitet var visserligen fastställd, men vraket hade ännu inte hittats, och i både svenska och sovjetiska arkiv fanns hemligstämplade dokument som inte var tillgängliga. Och det där mystiska ljuset som lyst upp olycksplatsen, ännu fanns ingen förklaring.
Det var först när krigsarkiven i forna Sovjetunionen öppnades efter unionens upplösning i början av 1990-talet som ubåtens identitet kunde fastställas. Med en officiell bekräftelse från Moskva kunde Roger Bengtsson och GA:s chefredaktör Jurgen von Zweigbergk 1992 i boken ”Den torpederade gotlandsbåten Hansa” berätta att det var ubåten L-21 under befäl av kapten Mogilevskij som låg bakom torpederingen.
Men bilden var trots det inte komplett. Fler uppgifter behövdes. Frilansjournalisten Staffan Berglind lyckades få tillgång till de delar av Hansakommissionens material som hemligstämplats. När de efter 50 år blev offentliga blev dokumenten ett viktigt underlag i boken ”Hansa har sänkts” som han publicerade 2014. Nu kunde han ge en bredare bild av förhållandet mellan Sovjetunionen och Sverige, och ge en förklaring till varför Hansa attackerades. 1944 var det känt att Gotlandsbolagets fartyg använts för militärtransporter och även för transport av baltflyktingar.
En viktig uppgift har varit att hitta vraket. 1985 gjordes det första försöket, men det var först tre år senare som vraket hittades och positionen kunde fastställas. Vraket låg sju kilometer från den plats där man trott att Hansa förlist. Efter det har det gjorts flera undersökningar av vraket, den senaste i september förra året.
Tidningsrubriker från den 25 november, dagen efter att S/S Hansa förlist. Då var ännu mycket oklart om orsaken till olyckan.
En viktig pusselbit har återstått. Enligt de två överlevande, Arne Thuresson och Arne Mohlin, lystes olycksplatsen upp av ett sken. Det uppgav de när de intervjuades dagarna efter katastrofen. Den 27 november 1944 skriver Stockholmstidningen: ”När Hansa drogs ner i djupet och män, kvinnor och barn kämpade för sina liv, tändes en strålkastare inom 2 000 meters avstånd från Gotlandsbåten. Ljuskäglan riktades mot det sjunkande fartyget. Känslolöst lät man de många olyckliga gå sin undergången till mötes – inga hjälpåtgärder företogs.”
Ett så känslolöst agerande måste klarläggas. Staffan Berglind kom i sin bok fram till att ljusskenet måste ha kommit från hjälpkryssare 4, ett svenskt lastfartyg som var inkallat till marinen under kriget. Samma natt som Hansa sänktes var hjälpkryssare 4 på väg till Visby för att transportera 350 flyktingar till Oxelösund.
Jakob Ringbom har ägnat många år åt att försöka hitta ett svar om strålkastarljuset. I den nya boken ”S/S Hansa, minnet av en sjökatastrof” som han skrivit tillsammans med Lars Almgård Kruthof, berättar Jakob Ringbom om alla de vedermödor han lagt ner i sökandet.
I ett försök att nå anhöriga till Erik Beronius, befäl på hjälpkryssaren, skrev Jakob Ringbom brev till alla i landet med namnet Beronius. Förgäves. Efter släktforskning för att hitta barn till de som var ombord på hjälpkryssarna hittar han slutligen en son till utkiken Öberg. Här blir det fullträff. Sonen upplyser om att fadern ofta pratade om Hansa, och bekräftade även att hans pappa hade nämnt att hjälpkryssaren tänt en strålkastare.
Jakob Ringbom styrker sin teori med 24 påståenden när han påstår att det mystiska ljuset kom från hjälpkryssaren, och att de uppgifter som besättningen på hjälpkryssaren lämnade i förhör är felaktiga.
– Det var ett känslig ämne. Kanske förstod de inte vad de såg, eller så upptäckte de ingenting, förklarar Jakob Ringbom förhörsuppgifterna.
Lars Almgård Kruthof och Jakob Ringbom har arbetat i flera år med den bok som utkom i år. Första upplagan med 1 000 exemplar är slutsåld. Nu trycks en ny.
Lars Almgård Krutofs och Jakob Ringboms bok är den mest omfattande hittills. Fakta om fartyget, en utförlig redogörelse för attacken natten den 24 november har kompletterats med berättelser om flera av de gotlänningar som omkom. Allt samlat på drygt 500 sidor. Första upplagan om 1 000 exemplar är redan slutsåld. En ny upplaga ska tryckas, vilket bekräftar att ämnet fortfarande är aktuellt.
– Det var tänkt att bli ett heltäckande verk. Men de senaste veckorna har jag fått veta att jag kan få tillgång till material som verkar jättespännande. Det är dokument som funnits i arkiv många år, säger Jakob Ringbom.
Han vill inte gå närmare in på vilka dokument det rör sig om, men berättar att uppgifter om C-byrån, Försvarsmaktens hemliga underrättelsetjänst, blivit offentliga på senare tid. C-byrån hade verksamhet på Gotland 1943– 1945 för att samla in uppgifter om läget i Baltikum.
– Vi får även in nya uppgifter från släktingar till de gotlänningar som omkom när Hansa sänktes. Under bokmässan kom några fram och lämnade över material till mig, tillägger han.
Jakob Ringboms farfar Jens fanns med på Hansa den ödesdigra natten. Efter att ha samlat fakta om sjökatastrofen under många år trodde Jakob att "S/S Hansa, minnet av en sjökatastrof" skulle vara slutpunkten. Men nu planerar han nya böcker.
Både Lars Almgård Kruthof och Jakob Ringbom har personliga kopplingar till Hansa. Lars morfars kusin Sune Nordström var förstestyrman ombord medan Jakobs farfar Jens tjänstgjorde som lättmatros. 2011 började Jakob Ringbom samla material om sjökatastrofen, som först skildrades i romanen ”Där äppelträden blommar” som gavs ut 2014. Att fortsätta arbeta med Hansakatastrofen har han ingenting emot.
– Jag har hållit på i många år, och det är bland det roligaste jag gjort. Jag och Lars kommer att fortsätta samarbeta, säger han.
Närmast medverkar de i arbetet med den utställning som Gotlands Museum öppnar i juni.
Hur arbetar ni vidare med Hansa efter det?
– Vi kommer säkert att ha några föreläsningar inför minnesdagen den 24 november, på dagen 80 år efter att Hansa sänktes. Sedan vill jag göra en bok med bilder från de dykningar som gjorts till vraket. Det finns tusentals bilder som inte visats tidigare. Sedan blir det nog en bok till, med de dokument som jag får tillgång till och med fler berättelser om de som omkom. Det finns fler människor att lyfta fram.