Prisad bok
Girig-Sverige
Andreas Cervenka
Natur & Kultur, 2022
”Ty den som har, åt honom skall varda givet” (Matteus 13:12). Bibelns ord passar in när Cervenka tar ett strupgrepp på Girigsverige med underrubriken ”Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika”. Nyfikenheten triggas när Sveriges 542 miljardärer radas upp. Att få nörda in sig på en lista som börjar med Stefan Persson (H&M) med 150 miljarder till nummer 542 Niklas Bråthén (betting) med ynka 1 miljard.
1996 fanns 28 miljardärer. En dramatisk ökning, alltså. Samtidigt som andelen svenska hushåll med låg ekonomisk standard nu är den högsta någonsin.
Vad har hänt med Folkhemmet Sverige?
Andreas Cervenka är journalist och författare som fått Stora Journalistpriset och Augustnominering. Han har en pedagogisk och underhållande förmåga att förklara vad som sker och varför. Han drar fräcka slutsatser och gör halsbrytande jämförelser: Friends Arena skulle kunna fyllas med statistik och rapporter som producerats av Riksbanken genom alla sina år. Han raljerar över knäckebrödstorra statliga utredningar på ekonomins fält. Dåvarande statsministern Göran Persson välkända citat ”Den som är satt i skuld är icke fri” vänds till 2020-talets ”Den som icke är satt i skuld är icke frisk.”
Skickligt drar han in oss i detta Girigsverige som man inte visste om. Hela denna anmärkningsvärda utveckling har gynnats av en lång rad politiska beslut: man har avskaffat förmögenhetsskatten, arvsskatten, gåvoskatten, fastighetsskatten (ersatt av en låg avgift) och bolagsskatten har sänkts. Sverige är det land i västvärlden som minskat beskattningen av förmögenheter och tillgångar. I ligan över antalet dollarmiljardärer per en miljon invånare ligger Sverige i topp efter några skatteparadis. Så håller det på. Man blir mer och mer förundrad över de stekta sparvarna som flugit in i rikingarnas munnar.
Boken kryllar av siffror. Omöjligt att ta till sig allt. Men han är minsann påläst, Cervenka. Det visar den långa källförteckningen på slutet. Ser i media att han utsatts för en del kritik, men siffrorna talar sitt tydliga språk.
Den raljanta tonen behövs för att stå ut med girigheten som flödar. Men det kokar inombords. Hur har detta kunnat få fortgå i det som en gång var det mest jämställda landet i världen, utan en engagerad politisk diskussion?