Omläsning
Isabella Lövin har lämnat den politiska scenen. För att återvända till gamla eller nya scener.
Hon var kulturjournalist i 20-talet år. Miljöjournalist i Expressen i början av 90-talet, konsumentkrönikör i Allt om Mat, frilans i tidskrifter som Vi och Månadsjournalen.
Intresset för fiskefrågor tog fart när hon 2003 fick veta att ålen dramatiskt minskade. När Fiskeriverket inte tänkte vidta några åtgärder ilsknade hon till. Ville veta mer om havsmiljön och fisket. Så växte den uppmärksammade boken fram: Tyst hav – jakten på den sista matfisken (Ordfront, 2007). Hon blev Årets miljöjournalist och fick Stora journalistpriset som Årets berättare.
Om den gåtfulla ålen skrev ju Patrik Svensson för några år sedan i sin Augustprisade bok Ålevangeliet.
Lövin skriver sakligt och engagerat om hoten mot havsmiljön och den hänsynslösa överfiskning där supertrålare dammsuger havet på fisk. Det drabbar husbehovsfiskare och kustfiskare som i alla tider tänkt långsiktigt och hållbart.
Hon konstaterar tänkvärt: Fisken har ingen röst. Och havet – det är tyst.
Därför krävs åtgärder av politiker och myndigheter och kunniga engagerade opinionsbildare, inte minst. Lövin ger många konkreta förslag för ett levande hav. Och slår med emfas fast att synen på fiskenäringen och havsmiljön måste förändras eftersom huvudintressenterna är allmänheten och kommande generationer.
Så, Lövin gav med sin bok de tysta haven en röst. Haven som utgör hela 70% av jordklotets yta.
Men Lövin insåg att det krävs mer än en bok för att få grepp om krisen i hav och fiske. Därför engagerade hon sig politiskt. Blev 2009 ledamot av Europaparlamentet och EU:s fiskeriutskott. Målmedvetet arbetade hon fram en fiskeripolitik som syftade till ett mer hållbart fiske och att sätta stopp för överfiske även utanför EU. Det var en radikal förändring som överraskande röstades igenom med bred marginal. Allt i linje med boken Tyst hav.
Boken blev alltså en väckarklocka som ledde till konkreta åtgärder genom politiskt agerande. Det länder till eftertanke.
Man här kan påminna om Rachel Carsons Tyst vår (1962) som på den tiden ledde till växande miljömedvetenhet och aktiv miljöpolitik världen över. Rachel Carson var marinbiolog och publicerade ett standardverk om havsmiljön – Havet (Tiden 1951). Måhända en inspiration för Lövin.
En omläsning kan påminna om boken och orden som hävstänger för att åstadkomma förändring.