Ny bok
Isabella Nilsson:
Vårt behov av vers. En nonsenspoetik för nervösa
Ellerströms
Isabella Nilssons förra bok, ”Nonsensprinsessans dagbok. En sjukskrivning”, nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2018 och det med rätta. I förordet berättar författaren öppet om anorexia, tvångstankar och depression. Hon blir intagen på psyk och för att överleva och locka hjärnan att tänka på annat för hon daganteckningar som blir till en sjukjournal eller snarare överlevnadsbeskrivning av hur hon bemästrar sin ångest med hjälp av trams, flams och nonsenspoesi.
Det blir ett år av maniskt blänkande, änglaspel för gallerierna, lakoniska lägesrapporter och rim utan reson. ”Så dumt att bli slängd överbord/ vid språkets yttersta gräns/ Här finns inte ens några ord/ som förklarar hur ensamt det känns.”
När allt är kaos kan den bundna versen, vitsandet, rimmandet och ordlekarna ge den nödvändiga stadgan i tillvaron. Isabella Nilsson har översatt berömda nonsenspoeter som Lewis Carroll, Edward Lear och Mervyn Peake. I Nilssons slapstickartade, lättgungande dikter och slagfärdiga punch-lines ekar det av nonsensföregångare som Almqvist, Ekelöf och Hellsing men också av favoriten Samuel Beckett.
Till sin hjälp när ångesten blir för svår har Isabella Nilsson sitt alter ego, den djärva, glada och romantiska Nonsensprinsessan som strör älvstoft och rosa glitter över stroferna och som vågar livet när hon själv helst sitter i ett hörn. ”Om det är sant att själsfränder alltid möts till slut så beror det inte på ödet, utan på att de gömmer sig på samma ställen när de är rädda.”
Nu kommer uppföljaren, ”Vårt behov av vers. En nonsenspoetik för nervösa” som lekfullt, instruktivt och blixtrande begåvat pläderar för hur rent livsuppehållande värdefullt allt nonsens är, både som diktgenre och i levande livet. Här finns nio översättningar av Mervyn Peakes dikter, interfolierade av miniessäer fyllda av svart humor, analyser, blixtrande infall och skarpa iakttagelser.
I sin nya bok vill Nilsson förklara, utreda och fastställa nonsensdiktandets lekfulla ordsnickerier som inte har annat ärende än att roa för stunden och hålla ångesten på avstånd. Hon skaldar: ”Min sång är inte praktisk/ Didaktisk eller sann,/ Men dunkelt kontrafaktisk/ Och mandelmassvis grann.”
Isabella Nilsson har skrivit två roliga, omskakande och absolut nödvändiga böcker som bör finnas i varje välsorterat hemmabibliotek. Här tas skämten på allvar.