George Bizet var bara tjugofem år när han 1863 skrev musiken till det exotiskt färgade librettot av Michael Carré och Eugène Cormon. Operan har spelats runtom i världen men det är hundra år sedan Caruso stod på Metropolitans scen och sjöng en av rollerna.
Nu sätts ”Pärlfiskarna” upp i en nutida version av den kända regissören Penny Woolcock. Dramat utspelar sig i en fattig by vid havet, någonstans i Asien. Här möts nutid och forntid både i klädedräkt och sedvänjor.
Havet styr bybornas liv. De är beroende av vad havet ger för att kunna försörja sig, men samtidigt är de medvetna om hur farligt det är att ge sig ut bland de grymma, nyckfulla vågorna. Havet spelar också huvudrollen i denna uppsättning.
”Pärlfiskarna” handlar om vänskap, kärlek, svek, hämnd och förlåtelse men också om människans litenhet inför naturens krafter.
Barndomsvännerna Nadir och Zurga är pärlfiskare och förälskar sig i samma ouppnåeliga kvinna, den hinduiska prästinnan Leila, som har vigt sitt liv åt ett liv i bön och kyskhet. De lovar varandra att alltid sätta vänskapen först och att aldrig tävla om någon kvinnas gunst.
Åren går och vännerna skiljs åt. En dag återvänder Nadir till byn och Zurga, som nyligen valts till politisk ledare där, blir överförtjust. Det han inte vet är att Nadir och Leila mot alla regler har haft en kärlekshistoria och att Nadir nu i hemlighet har följt efter Leila till byn, dit hon har blivit kallad för att i ett tempel bönfalla högre makter om god fiskelycka på ett lugnt hav.
Nadir och Leila återförenas men det älskande paret blir avslöjat och döms till döden. Byborna gör i ordning ett bål där de ska brännas.
Zurga har makt att styra över deras öde. Han brottas med motstridiga känslor av svartsjuka, avund och sorg över att ha blivit dubbelt sviken, både som vän och presumtiv älskare av Nadir och Leila, men ändå finns vänskapen och kärleken kvar.
Till slut låter han nåd gå före rätt och tänder eld på husen i byn för att avleda bybornas uppmärksamhet och ge paret en chans att fly. Byborna skyndar hemåt för att rädda vad som räddas kan. Zurga stannar kvar i byn och inväntar stoiskt sitt öde.
Den ljuvliga musiken går rakt in i hjärtat. Håll koll på glansnumren, som den berömda duetten i första akten där Nadir och Zurga lovsjunger vänskapen, Leilas och Nadirs sensuella kärlekssång i den andra och Zurgas hjärtslitande aria i den tredje.
Kritikerna har gett högsta beröm åt Penny Woolcocks lyhörda och insiktsfulla personregi och de har lovordat dirigenten och orkestern för den musikaliskt fullödiga tolkningen av detta allmänmänskliga kärleksdrama.
Det världsberömda sångarlaget är rena drömmen: tyska koloratursopranen Diana Damrau spelar den vackra prästinnan Leila, tenoren Matthew Polenzani kreerar rollen som Nadir och barytonen Mariusz Kwiecien är Zurga.
Dirigent är Gianandrea Noseda och för regin står Penny Woolcock.