För att få kärlek måste man kunna ge kärlek. Det är kärnpunkten i Puccinis mäktiga livsverk. Han avled 1924 utan att hinna göra operan klar, men vännerna Alfano och Toscanini färdigställde slutscenerna.
Det praktfulla och symboltyngda sagospelet handlar om kejsaren av Kina och hans stolta dotter prinsessan Turandot. Hon använder sin hårda, kalla röst som en rustning.
Hon vill hämnas sin mördade anmoder, hon vill inte vara en ägodel, hon vill inte bli utsatt för våld utan vara en självständig människa som gör sina egna val. Ett ständigt aktuellt tema.
Turandot har lovat sin far att hon ska gifta sig med den friare som kommer till Peking och ger de rätta svaren på tre gåtor.
De lyder som följer: Vad är det som dör varje morgon men föds på nytt i hjärtat varje kväll? Vad är det som hettar till när man tänker på stora bragder, som brinner i kärlek och kallnar när man dör? Vad är det för is som tänder eld? Den som svarar fel blir halshuggen. Hittills har tjugosex aspiranter mist livet.
Prins Calàf har nyss kommit till Peking. Av en slump stöter han ihop med sin gamle far Timur och dennes slavinna Liù i folkvimlet vid en avrättning.
Calàf blir blixtkär i den vackra Turandot och trots alla varningar anmäler han sig till tävlingen. Han klurar ut svaren på gåtorna, men prinsessan bönfaller sin far om att hon ska slippa gifta sig med främlingen. Kejsaren vägrar. Då drar sig Calàf tillbaka. Han vill bara ha henne om hon är förälskad i honom.
Han lovar att om Turandot inom ett dygn kan ta reda på hans namn ska hon få nöjet att halshugga även honom. Turandot befaller alla och envar att söka svaret.
Till slut får man tag i den hjärtegoda Liù, som i hemlighet älskar Calàf. Hon blir torterad men vägrar avslöja hans namn. I stället begår hon självmord, hon ger sitt liv av kärlek.
Calàf förebrår Turandot för att hon är så hård och grym – och sedan kysser han henne passionerat. Prinsessan fylls av skam och lidelse. Calàf talar om vad han heter och lägger på så vis sitt öde i hennes händer. Turandot förvandlas i en blink från grym isstod till älskande kvinna och berättar för undersåtarna att främlingen heter – Kärlek.
Trots att historien brister i trovärdighet här och var har Puccini skapat ett lysande verk, fyllt av italiensk romantik, orientaliska toner och kinesiska klanger. ”Nessun dorma” är ett av många glansnummer.
”Turandot” präglas av underbara melodier, storslagna körscener och en glänsande orkestrering och Puccini har lovordats för att han även försökte hitta ett nytt tonspråk.
Titelrollen är ökänt svår. Visserligen är den inte speciellt lång och det legendariska höga C:et förekommer bara tre gånger i hela partituret. Men rollen kräver att sopranen kan sjunga både explosivt och intensivt. Röstläget växlar hela tiden mellan högt och lågt och dessutom måste sångerskan stå blickstilla med en tung krona på huvudet medan hon sjunger.
Den svenska stjärnan Nina Stemme har fått pris som världens bästa dramatiska sopran och hon gör rollen med så stor dramatisk och musikalisk kraft att publiken kippar efter andan.
Med sin starka stämma surfar hon över orkestertonerna och som den skickliga skådespelerska hon är tränger hon in bakom Turandots hårda skal och visar på prinsessans sköra, osäkra sidor och gör henne därmed mer sårbar och samtidigt lättare att förstå.
Franco Zeffirelli står för regi och scenografi i denna praktfulla uppsättning och i rollerna ser vi Nina Stemme som Turandot, Anita Hartig som Liù, Marco Berti som Calàf och Alexander Tsymbalyuk som Timur. På dirigentpulten står Paolo Carignani.
Svaret på gåtorna då? De är i tur och ordning: hoppet, blodet och prinsessan Turandot!