Enligt en rapport från Interpig, ett internationellt samarbete mellan grisproducenter, är Sverige mest lönsamt bland 14 representerade EU-länder.
Staffan Olofsson, som har runt 1 000 suggor, bekräftar den bilden.
– Jämför man ett antal år tillbaka i tiden så är det bra lönsamhet nu, absolut. Förklaringen är bättre genetik och med den nya rasen som heter TN 70, får vi fram en gris till per sugga. Dessutom är de duktiga mödrar, vilket bidrar till lyckligare grisar och i slutändan högre kvalitet, säger Staffan.
Ändå finns det klar förbättringspotential i branschen, menar han. Särskilt här på Gotland.
– Jämfört med grisbönder på fastlandet har vi exempelvis betydligt högre kostnader för foder, och färre alternativ att välja mellan. Vi har bara spannmål och soja. Det känns lite tråkigt att vi inte kan konkurrera på lika villkor där, menar Staffan Olofsson.
Dessutom menar han att slakteriet på Gotland borde kunna betala lite mer.
– Ja, vi borde kunna få ett bättre pris på fläsket. Som det är nu släpar vi 25–30 öre jämfört med grisbönderna på fastlandet och jag kan inte riktigt förstå varför. Det finns absolut utrymme att höja, menar Staffan.
Hur kan ni påverka priset från slakteriet?
– Vi kan bara fortsätta betona den höga kvalitet vi har på våra grisar, den unika miljö de växer upp i här på Gotland. Många andra produkter från just Gotland har väldigt bra rykte på fastlandet, så varför ska inte vi kunna få utdelning av det också? Jag hoppas att vi kan skapa förståelse för detta och få med oss slakteriet på en höjning av priset, säger Staffan Olofsson.
Enligt rapporten från Interpig finns det flera förklaringar till att svensk grisuppfödning klarar den internationella konkurrensen så bra. Förbättrade tekniska lösningar tillsammans med god djurhållning ger friskare suggor som föder fler ungar.
Därmed ökar produktiviteten och lönsamheten.
– Framtiden ser absolut ljus ut, men ett annat problem är bristen på intresse från dagens ungdom. Vi måste få fram arbetskraft, annars går det inte. Som det är nu är det många gårdar som har anställt personal som kommer från exempelvis Ukraina och Polen. Tyvärr är dagens ungdom inte alls lika intresserad av kroppsarbete, menar Staffan Olofsson.