Det mobila galleriet öppnades 2012. Väggarna består av enkla träskivor, taket är av plast och värmen påtaglig under solsommarens eftermiddagshetta. Namnet är taget till minne av en saknad hund som även kan återfinnas i galleriets logga. Här ställer Ann Uddin, Cecilia Iversen och Siri Iversen-Ejve ut.
Sommaren är hektisk för de tre konstnärerna. Ann Uddin både ställer ut på- och samordnar Galleri Gotlands medlemsutställning. Siri Iversen-Ejve har just avslutat utställningen ”Träskens Hemligheter” på Galleri Närkvänni i När.
Cecilia Iversen är i grunden dekormålare och i sina verk har hon använt sig av tekniker som förekommer inom denna yrkesgren, bland annat temperamåleri. Det är inget problem i grunden, men när dekormåleriets anslag överförs till målarduken faller det hela. De bjärta färgerna blir platta och de föreställande motiven saknar djup.
Koloristen Ann Uddins abstrakta målningar har en karaktär av pastellkritighet, där färgen liksom smetats ut i flyktiga streck. Uddin jobbar med starka nyanser av blått, rött och gult, men trots att färg och form skapar kontraster så stannar det där. Den mest talande av hennes målningar är nog ”I solregnet på knä” där de gul-röd-orange tonerna verkligen kommer fram och väcker antydningar om halvt glömda minnen.
Men utställningens höjdpunkt står Siri Iversen-Ejve för. Hon är utbildad vid Konstakademin i Oslo och numera verksam i Fårösund och har en rad utställningar bakom sig – bland annat ställde hon ut några av sina verk i Visby domkyrka tidigare under året. Bland dessa återfinner vi den abstrakta oljemålningen ”Avgrundens sida öppnar passager”. Här förmedlas en meditativ känsla där allting ändå är i rörelse; de suggestiva formernas jordiga toner ger förnimmelsen av att befinna sig i ett gränsland mellan himmel och jord.
Perspektiven skiftar ständigt – det är en målning som man kan sitta länge och betrakta utan att tröttna.
Till viss del kan vi återfinna samma kvaliteter i Iversen-Ejves ”Befrielsen intet skyler inga tankar”, men här kommer färgernas djup inte till sin rätt fullt ut.
Inte heller i de mer färgstarka ”Tillsammans skapar vi gränser” och ”Efter gränsland ser jag bara passager” finns det där lilla extra som får bildytan att sända efterdyningar bortom sig själv.
Men Iversen-Ejve har helt klart talang, och för den som har vägarna förbi det lilla galleriet invid påfarten till Fåröfärjan är utställningen väl värd ett besök.